Är bloggar dagens mest massproducerade självhävdelsesystem?

Det var riktigt länge sen jag bloggade nu. Vet inte varför jag är en sån periodare när det kommer till att hålla efter skrivandet.. kanske är jag lat, odiciplinerad och inte trofast i mina åtaganden? eller kanske är det att jag inte är fullt så bekräftelsesökande att jag orkar bry mig hela tiden om att välden ska å ta del av allt jag tänker på?.. För bloggar är ju (förlåt mig att jag säger det) ett massproducerat marknadsföringsprogram som människor i alla åldrar finner sitt egenvärde och får uppleva en viss kortlivad form av kändisskap.

Självklart erkänner jag även att bloggande kan vara ett utmärkt forum för att göra sin röst hörd i viktiga frågor, att hjälpa andra genom att dela med sig av sina kamper och upplevelser - men frågan är hur många "viktiga frågor" och "tyck till" bloggare som skulle blogga bara för att hjälpa andra eller förändra samhället om det inte vore för att just få ha en åsikt och vilja att just den åsikten syns och fick betydelse.


Jag ifrågasätter motivet bakom bloggande. Alla dessa vardagsbloggar där vi lär känna kändisar och vanliga människor och lär oss deras vanor, tankesätt, matvanor och gaderob..
Företagsbloggar förstår jag mig på - det är inte en hemlis att det är i marknadsföringssyfte och har därmed ett indirekt ekonomisk syfte. Kändisar som bloggar är samma sak och har ett karriärssyfte. Jag antar att andra människor fungerar likadant - vill marknadsföra sig själva.. vill ha betydelse, skapa ett namn för sig själva och sporra karriären eller "rösten" och påverkan i den här världen eller alltför ofta betydelsen och värdet i sin egen värld.

Men folk läser dem ju..

Jag tror visserligen inte att det måste vara något fel i att vilja läsa något bara för nöjes skull. Följa en blogg för att den är rolig och någon bjuder på sig själv, men jag funderar över hur dessa människor orkar blogga?
Själv kan jag inte för mitt liv orka vilja något av detta länge eller hårt nog för att det ska få mig att syssla med det så kontinuerligt som det tydligen krävs om man ska ha en blogg med glada följare .

I den kristna blogg sfären finns det liknande tendenser tycker jag. En vilja att synas, tycka och komma med smarta teologiska djupheter lyser igenom mellan raderna. Vart ligget motivet bakom allt detta tyckande undrar jag? Aktar vi oss inte blir vi proffstyckare allihopa - som sitter på våra rumpor och har en åsikt om allt men gör ingenting åt nånting!

Jag har förstått sanningen i faktumet att det bara är Gud som lyfter fram människor och det gör han när han finner att tid är. Alltför många "lyfter fram" sig själva i hopp om att skynda på ett mandat eller den kallelse de genom profetord fått uttalat. Men jag säger er att inte förrän Herren lyfter fram dig kommer dina ord och ditt budskap påverka på det sätt man längtar efter.

"Öhum men varför bloggar jag då" undrar du. Jaa det är väl just det - ..jag vill berätta sanningen, vill visa folk vägen och påverka den ofta twistade synen på allas vår Herre Jesus.
Däremot upplever jag ganska påtagligt att det Herren uppenbarat för mig inte kommer att börja påverka på riktigt hur ofta jag än börjar skriva på bloggen eller hur många som än börjar läsa den. Mandatet är andligt ser ni - så popularitet har föga att göra med det hela, i alla fall vad gäller verklig omvändelse och förändring.