Vad är fokus egentligen?

Läste en insändare i Dagen och fick skrivfeber efter det. Insändaren finns på
http://www.dagen.se/dagen/Article.aspx?ID=154102 och här kommer lite tankar och reaktioner utifrån den:

Mina tankar efter att ha läst den här insändaren är inte riktade enbart till just den texten angående just Livets Ord vs pingst., utan den får mig att tänka och reagera angående just "äldre" etablerade samfunds reaktioner angående nyare rörelser.
I alla tider har det varit så att förnyelserörelser och väckelsevågor kritiseras hårt i början av de som inte står i den. Så var det med Livets Ord och så var det med Pingstväckelsen. Att det ofta finns nån slags överdrift i början är inte heller ovanligt eftersom de inblandades iver och passion för Jesus inte alltid hunnit balanseras ut med deras erfarenhet och vishet. Detta är heller inget att frukta – bättre att korrigera det som går överstyr än att hålla tillbaka flödet av Guds kraft över huvud taget.

Själv tackar jag Jesus att jag som person inte bedöms för hur jag har handlat eller blivit bemött tidigare genom livet. Tidigare gjorda omdömen om mig hoppas jag verkligen i dagens läge vara felaktiga då jag nu mognat och växt i min vandring med Gud. Hoppet hade med all sannolikhet varit ute om min kallelses öde avgjordes vid första anblicken på mig i tjänst för många år sen. Men vad är det egenligen för skillnad på vår förmåga att förlåta glömma och gå vidare gentemot en människa och gentemot en församling?

Jag får känslan av att de som så tydligt måste göra sin kritik hörd angående andras funktion och verksamhet, gör det för att själva inte av misstag associeras med dem. Men är det så att man automatiskt blir medlem i Livets Ord och allt vad den församlingen står för bara för att man lyssnar och kanske till och med tar till sig några predikningar från dess pastor? Tar inte de flesta församlingar in talare från både kors och tvärs för att få del av just deras kunskap och uppenbarelse på ett visst område - utan att för den delen anamma hela deras församlingsform?

Själv är jag egentligen inte ute efter diskussion – jag vill ha Bibelförankrad manifestation! Där Guds kraft är närvarande där vill jag hoppa i – inte sitta brevid och bedöma. Förankrad i Ordet kan jag lita på att den Helige Ande uppenbarar det som inte är gott för mig, och då förkastar jag helt enkelt detta och behåller det goda. Jag är inte den som längre förkastar en hel person eller ett samfund utifrån att det finns meningskiljaktigheter mellan mig och dess trosåskådning. Författaren i den länkade artikeln skriver ”Är Ulf Ekmans medverkan förankrad enligt de principer pingstförsamlingarna genom åren har varit överens om?” Ja tack Jesus att alla inte följer kyrkotraditionerna genom tiderna! Vart hade vi varit om inte Luther brutit sig loss.. eller väckelsen på Azusa street gått emot strömmen och låtit Guds Ande leda till nyskapande? Visst finns det sår genom både Livets Ords famfart och många andra samfund med - men vad är poängen med att trycka ned och emot nu? Människan har alltid en fri vilja och de som lämnar lämnar på grund av att de är ständiga jagare efter upplevelse, eller för att de var hungriga efter något de inte fick mättat där de var tidigare. Troligen i LO begynnelsen var tillströmmningen lite av båda.
Hur som helst tror jag att mer och mer av sanningen uppdagas genom tiden så att vi ska få en fullare och närmare förståelse av Jesus. Så som det ser ut idag i många samfund händer det till exempel inte så mycket helanden. Detta är naturligtvis inte fokus, men man kan ju fråga sig varför när nu Jesus säger att ”vad vi än ber om i Hans namn ska ske, och att vi ska lägga händerna på de sjuka och det SKA bli friska.” Det står också att ”dessa tecken ska följa de som tror..” och så nämns idel kraftgärningar och helanden. Jag tror att där evangeliet inte syns i sin fulla utsträckning i handling och kraft behövs förnyelse och vidare uppenbarelse!

I matteus står det att ”på frukten ska trädet kännas”.. och det bättre än någonting berättar för mig hur jag ska avgöra vad eller vem jag lyssnar till. Så länge Jesu evangelium predikas så ser jag sen på vilken frukt har deras liv och deras församling? Blir människor frälsta? Blir människor helade och befriade? Finns det utrymme för Guds Andes att flöda och verka som Han vill?
Detta tycker jag är relevanta frågor att ställa till Guds församlingar runt om i sverige.

Jag skriver dessa åsikter utan att vara en LO fan eller någon som håller med Ulf Ekman i allt han predikar eller står för. Jag vill helt enkelt väcka tankar angående att vara så snabb att ta avstånd och bedöma. Som sagt - bättre dyka i och behålla det goda än att missa hela kalaset.