Är bloggar dagens mest massproducerade självhävdelsesystem?

Det var riktigt länge sen jag bloggade nu. Vet inte varför jag är en sån periodare när det kommer till att hålla efter skrivandet.. kanske är jag lat, odiciplinerad och inte trofast i mina åtaganden? eller kanske är det att jag inte är fullt så bekräftelsesökande att jag orkar bry mig hela tiden om att välden ska å ta del av allt jag tänker på?.. För bloggar är ju (förlåt mig att jag säger det) ett massproducerat marknadsföringsprogram som människor i alla åldrar finner sitt egenvärde och får uppleva en viss kortlivad form av kändisskap.

Självklart erkänner jag även att bloggande kan vara ett utmärkt forum för att göra sin röst hörd i viktiga frågor, att hjälpa andra genom att dela med sig av sina kamper och upplevelser - men frågan är hur många "viktiga frågor" och "tyck till" bloggare som skulle blogga bara för att hjälpa andra eller förändra samhället om det inte vore för att just få ha en åsikt och vilja att just den åsikten syns och fick betydelse.


Jag ifrågasätter motivet bakom bloggande. Alla dessa vardagsbloggar där vi lär känna kändisar och vanliga människor och lär oss deras vanor, tankesätt, matvanor och gaderob..
Företagsbloggar förstår jag mig på - det är inte en hemlis att det är i marknadsföringssyfte och har därmed ett indirekt ekonomisk syfte. Kändisar som bloggar är samma sak och har ett karriärssyfte. Jag antar att andra människor fungerar likadant - vill marknadsföra sig själva.. vill ha betydelse, skapa ett namn för sig själva och sporra karriären eller "rösten" och påverkan i den här världen eller alltför ofta betydelsen och värdet i sin egen värld.

Men folk läser dem ju..

Jag tror visserligen inte att det måste vara något fel i att vilja läsa något bara för nöjes skull. Följa en blogg för att den är rolig och någon bjuder på sig själv, men jag funderar över hur dessa människor orkar blogga?
Själv kan jag inte för mitt liv orka vilja något av detta länge eller hårt nog för att det ska få mig att syssla med det så kontinuerligt som det tydligen krävs om man ska ha en blogg med glada följare .

I den kristna blogg sfären finns det liknande tendenser tycker jag. En vilja att synas, tycka och komma med smarta teologiska djupheter lyser igenom mellan raderna. Vart ligget motivet bakom allt detta tyckande undrar jag? Aktar vi oss inte blir vi proffstyckare allihopa - som sitter på våra rumpor och har en åsikt om allt men gör ingenting åt nånting!

Jag har förstått sanningen i faktumet att det bara är Gud som lyfter fram människor och det gör han när han finner att tid är. Alltför många "lyfter fram" sig själva i hopp om att skynda på ett mandat eller den kallelse de genom profetord fått uttalat. Men jag säger er att inte förrän Herren lyfter fram dig kommer dina ord och ditt budskap påverka på det sätt man längtar efter.

"Öhum men varför bloggar jag då" undrar du. Jaa det är väl just det - ..jag vill berätta sanningen, vill visa folk vägen och påverka den ofta twistade synen på allas vår Herre Jesus.
Däremot upplever jag ganska påtagligt att det Herren uppenbarat för mig inte kommer att börja påverka på riktigt hur ofta jag än börjar skriva på bloggen eller hur många som än börjar läsa den. Mandatet är andligt ser ni - så popularitet har föga att göra med det hela, i alla fall vad gäller verklig omvändelse och förändring.

Dubbelsuck..

Har haft en allmänt pissig vecka eller en och en halv och nu har jag missat att deklarera också..
Har en totalt oaktiv firma, men dock en registrerad firma så då ska jag fylla i N-blankett och inte få slutskattebesked förrän i december.. Dum som jag är trodde jag det också innebar att jag hade mer tid på mig än alla andra på att skicka in min deklaration. Jag om alltid brukar enklast möjligt sms deklarera har ju gjort det på ett nafs andra år och har därför inte stressat utan skjutit på det. Pappa vet bättre (och meddelade mig detta gladerligen 10 minuter innan tolv inatt.)

Suck..

dubbelsuck!

Tror jag gjort en rejäl tabbe.


Sorry alla att jag gått under jorden i 3 veckor och inte gett livstecken här.. Vill säga att "jag lovar att bli bättre" ..men jag kan inte lova det. Men jag vill..

Identity

Dåligt med uppdatering på bloggen nu.. Har haft fullt upp med förberedelser för helgens ungdomskonferens Identity, och nu så är konferensen igång och då är det fullt upp med den. Vad med i lovsången ikväll, det var helt underbart! Guds kraft var närvarande så påtagligt och många blev mötta. Själv kände jag att jag fick ta emot medan jag tjänade Herren i lovsången och jag blev full av kraft, energi och tacksamhet. Tack Jesus!

Påsken är underbar för den påminner om det Jesus gjorde på ett så påtagligt sätt. Jag hoppas många som inte är troende kommer att tänka på Jesus under den här helgen, och upptäcker sanningen att han dog och uppstod för deras skull! Påsken skapar vanligtvis mycket debatt även bland ofrälsta men jag hoppas att i år kommer Jesu gärning på korset tala för sig självt så starkt att sanningen inte går dölja.

För övrigt har jag suttit och kollat på Flight of the conchords på YouTube nu ett par kvällar i rad så jag måste bara lägga in ett av alla roliga klipp här som smakprov för dig som inte upptäckt denna roliga duo förut.
Enjoy!

Börjat ett nytt liv!

Jag har lagat cykel ventilen och äntligen börjat röra på mig för första gången sen människan uppfann hjulet. Både igår och idag cyklade jag till jobbet - det var helt sjukt skönt och jag upplever redan att jag fått mer energi ifrån det. Båda dagarna när jag kommit hem så har jag hemma tränat lite med situps, armhävningar och rumpknip - känner mig alldeles otroligt hurtig och fräsch. Nu börjar mitt nya liv! Livet då jag slutar dras med den här månads förkylningen och magkatarren, då jag får energi nog att orka mig upp till skolan och livet då jag kan somna på kvällen.

Idag för att get the mode när jag skulle träna så slog jag på "disco radio" lastfm och det känns som att det inte var den enda gången det kommer att ske. Jag älskar verkligen gamla disco och funk låtar dom får en på dans humör varje gång tom när man läst surnyheter som att Grön ungdom slår ett slag för månggifte.. Suck! Jag postar en av alla favoriter här i alla fall så du också får sentimentala lite och bli på bättre humör du med :)



I övrigt har jag suttit och kollat på Tupac videos på youtube hela kvällen. Det började med att jag skulle lyssna lite på en grym låt, men så blev det att jag surfade vidare till en efter en "tupac is alive" videorAja vad ska man säga.. Han hade ju prince Makaveli om idol och Makaveli iscensatte ju som vi all vet sin egen död och kom sedan tillbaka vid 43 års ålder. Så frågan lyder såklart bland alla devoted hip hop fans ifall Tupac Shakur kommer tillbaka 2014?..

Well tyvärr men jag som i regel har en åsikt om allt har faktiskt ingen en åsikt om den saken :) Jag lämnar mitt grubblande till något viktigare (som när det gäller mig förmodligen kommer i en blogg framöver)

Nej nu är det sovdax! Jag kanske äntligen KAN sova nu när jag inte suttit still hela dan som en kontorsråtta.

-Em

Hmm HTML tjafs..

Suck! HTML koden på min blogg har strulat till sig så text och färg har bytts av sig självt..
Orkar inte fixa det nu - jag ska ändå byta header på bloggen snart så jag gör finfint då :)

HTML kodstrulet är egentligen bara toppen av en dag då det mesta varit frustrerande, men realistiskt sett tror jag inte det så mycket är min omständigheter utan det hela egentligen beror mest på att jag varit stressad och på dåligt humör. Eller dåligt humör.. jag menar att jag kännt mig "fel" hela dagen. Hmm vet inte om jag kan förklara hur jag menar det lite udda uttrycket.. Du vet när man känner att man inte gjort så bra man kunnat på något sätt och så känns det som att det syns och att alla märker det - då känner man sig "fel". Så har jag kännt mig för att jag på grund av att jag varit sjuk flera veckor nu lyckats försumma både skola, tider och åtaganden.

Men nu ska det bli ändring i alla fall! Jag cyklade hem från skolan idag för första gången denna säsong och kännde att detta alldeles troligt var nyckeln till mitt nya förvandlade jag! You got to believe it! ;)

Här kommer bilden av den senaste poll jag hade här på bloggen angående anledningen till unga kristnas alltmer ökade tidiga sexdebut. Majoriteten har röstat på Media, men som ni ser är det spridda skurar. Jag rösta också på ett alternativ, men jag tror faktiskt det nästan har att göra med lite av varje.. ja inte den sista kanske - disciplin är effektlöst om inte hjärtat är med på noterna ändå. Det lite humoristiska med denna poll är att jag och Min Lillebror var överrens i denna fråga och röstade på samma alternativ, GISSA VILKET..

På tal om en massa olika världsliga anledningar som påverkat till någonting dåligt så röstade Riksdagen idag igenom förslaget om könsneutrala äktenskap. Miljöpartiets Maria Wetterstrand konstaterade att aldrig hade väl så många ord om kärlek sagts på en dag i riksdagen. Så typiskt denna världens tidsålder att det ska till en riktig "styggelse" för att få riksdagen att väga in kärlek i sina argument för ändrig av lagstadgan.

Några nämnvärda snuttar från Dagens Artikel om ämnet:
Cecilia Wikström (FP) valde "kärlekens höga visa" ur Bibeln om kärlekens tålmodighet, och använde samma typ av eftertryck i "allt uthärdar den".
Samtidigt visar det sig att Celilia vill egentligen frånta trossamfunden vigselrätten. Det arbetet tänker hon börja i dag. Ändå valde hon att rösta för könsneutrala äktenskap i går.

Och Bibel i Riksdagen också - kan det bli mer "kärleksfullt"?

Dubbelsuck.

Touché

Hahahahaha :)
Tack Emanuel!

Helt rätt!

Hur kan man tiga om Sanningen när man fått nys om den?!!
Elisabeth Sandlund skriver det bra i sin blogg på Dagen idag:

"Det är uppmuntrande att Migrationsdomstolen inser att en kristen inte kan hålla sin tro för sig själv"

"Migrationsdomstolens chefsrådman har en annan, och mer realistisk, uppfattning. "Är man kristen förväntar jag mig att man inte vill hålla sin tro för sig själv", sade han i tisdagens Dagen."

Yes - dte är det som är skillnaden mella en levande tro och en livsåskådning - att man mött någon man inte kan hålla tyst om. Oftast när jag pratat med människor ifrån andra religioner är dte just det här som är den största skillnaden har jag märkt.. de vill ofta att man ska kunna mötas i en mitten respekt och bara sitta och tycka det är så fint att vi båda har varsin tro och att vi kan respektera varanda. Själv kan jag inte nöja mig med det! självklart har jag respekt för andra människor och respekt att människor har en annan tro och fri vilja att välja som de vill. Men jag har ingen respekt för att människor ska leva kvar i det dom tror på utan att ha fått höra om Sanningen - Jesus Kristus, så är det bara. För utan att ha hört Sanningen har de ju inte haft möjlighet att ta ett val där de har sett vad de väljer bort. Min bror kallar mig dogmatisk i den här frågan, men jag bryr mig inte - jag KAN verkligen inte tiga om det jag har sett och hört!

Måste sova nu, det är sent och jag är förebedjare i församlingens konferens "Jesus Helar och Upprättar" som pågår hela helgen, men jag tyckte bara det var grymt att läsa det och var tvungen att ge det är "shout out" härifrån!

Kram
-Em

Mer om kommuniteter, radikalitet och väckelse..

Hej alla!
Kul med så mycket reaktioner på mitt inlägg. Jag ska göra mitt bästa att kortfattat svara på en del av det som sagts och utveckla vidare lite.

För att klargöra: det här inlägget ifrågasatte vare sig ett inspirationsmöte borde kallas väckelse, och definitionen av radikalitet så som vi svenskar kommit att ge innebörd till ordet. Det var inget påhopp på kommuniteter angående dess existens, snarare var det en fråga ifall en kommunitet är definitionen av väckelse? I min åsikt är i alla fall inte det som karaktäriserar väckelse. Sen får vi ju naturligtvis hoppas att det är någonting på gång inom kommuniteterna i Örebro och att väckelse stundar. Jag längtar efter att få se väckelse inom alla lemmar i Kristi kropp!

Jag har inte som intention att dela kristenheten i "för eller emot" kommuniteter för det känns som en synnerligen meningslös debatt. Men jag kan ju inte sticka under stolen med att jag efterfrågar evangelisation inom alla kristna organisationer som sysslar med socialt hjälparbete eller humanitärt arbete. Jag är ingen motståndare till bistånd och hjälp, absolut inte.. men first things first. Vilket uppdrag gav Jesus oss först och främst vill jag tänka.. I alla fall anser jag att hjälp och predikan går hand i hand. Hjälper man massa folk utan att de någonsin får höra om Jesus har man inte hjälpt dem till källan för sin godhet utan bara hjälpt för stunden. (Nu säger jag inte -åk ner till de fattiga och predika utan att hjälpa, men jag säger - att man inte som kristen borde göra tvärtom heller.)

Sen angående kommuniteter är det säkert fint för en del att leva så, men rent teologiskt kan jag inte riktigt se att det sätt att leva speciellt finns att hitta i Bibelns uppmaning till oss, utan mer imiterar en levnadsform som beskrivs i Bibelns tider.

Visst, det står massor om att "lämna allt, dö och släppa taget om allt världsligt" - och många kan behöva gå vägen då man rent praktiskt gör sig av med allt, eller allt inom ett speciellt område för en tid, det kan vara bra för att få "Egypten ut ur människan", men slutligen är inte det ett sätt som Bibeln hänvisar oss att leva. Bibeln uppmanar oss att bli "fria från allt som tynger, speciellt synden", och talar sen om välsignelse och överflöd.
Att bli "fattig" är ett hjärtetillstånd vi behöver komma in i för att kunna leva i det överflöd han har berett för oss.

Radikalitet betyder sannerligen "tillbaka till roten"! Den roten när det talas om tro är naturligtvis ROTEN AV EVANGELIET, tillbaka till själva kärnan, vilket är att predika de goda nyheterna om Jesu död och uppståndelse, göra folk till lärjungar, driva ut demoner, bota sjuka.. Som lärjungarna sa.. "Vi kan inte tiga om det vi har sett och hört!" -DET är radikalt!

Sen till dig som undrade så har jag inte väckt upp någon död alls ÄN men det ligget definitivt inom framtidsplanerna. Jag driver ut demoner vid tillfälle då behov finns - senast i Oslo för 2 veckor sen.

Ha en skön dag!
-Em

Väckelse - syns inte det??

Idag blev jag tillfrågad på mitt arbete (i församlingen där jag jobbar) om jag var intresserad av att pröva på någonting som skulle innebära ett nytt förtroende från min församlingsledning. Självklart sa jag ja - alltid glad över mer vad gäller församlingen och att sprida evangelium till de förlorade. Det kom sig lägligt nu också tycker jag eftersom jag haft extra mycket "evangelie sug" och lite "prediko-myror i byxorna" för att inta nya områden de senaste veckorna. Jag vill leva mer radikalt!!

Angående radikalitet så läste jag på Dagen idag om en gemenskaps träff som hölls på ÖMS i helgen med temat "gemenskap i splittringens tid". Artikelns titel var "Unga lockas av ett radikalare liv" och i Dagens ledarblogg ställer Håkan Arenius frågan om det inte är dold väckelse på gång. Nu vill jag inte vara en sån där negativ skribent som klagar på allt eller hittar något att kritisera i varenda artikel, så det är inte var jag är ute efter.. Men när jag läser det här så kan jag inte hålla mig från att undra om inte hela grejen med väckelse är att den syns och märks?

I den radikal reformatoriska bloggen ifrågasätter Jonas varför man envisas att kalla det här (och mycket annan väckelse) för "ungdomsrörelse" när det i själva verket handlar om 30 plussare som samlas. Jag vill väl inte gå in så mycket mer på just det, men jag funderade i samma banor när jag läste att mötet var arrangerat av Magnus Malm som startade tidningen Nytt Liv 1975 och inte alls är ungdom. Om det här nu är "någonting på gång" bland ungdomarna så undrar jag varför inte någon av dessa drog ihop det här mötet?

Sen funderar jag på vad som egentligen pratas om som radikalitet här.. Självklart känner jag inte de som samlats så jag vet inte vare sig de är radikala i sin tro eller ej, så det här är inte en kritik mot någon personligen, men när Jesuslikhet definieras i att klumpa ihop sig och leva i omoderna i kommuniteter och radikalitet definieras i att samlas i grupper för att samtala om fördelar och motgångar i all leva i en kommunitet, ja då tycker jag orden har tappat sin rätta innebörd eller så har de kristna som använder dem förlorat förståelse för vad begreppen handlar om.

Dagens artikel skriver: "Förutom storsamlingar då Magnus Malm eller någon annan bidrar, samlas smågrupper för att samtala om frågor eller dela erfarenheter. Vad gör man när föräldrar tycker det är svårt att besöka en kommunitet? Hur bör ledarskap fungera? Kan man leva i kommunitet med helt olika personligheter"

Förlåt mig om jag misstagit mig, men jag trodde att radikalitet betydde att brinna för någonting så mycket att man inte kan hålla det för sig själv. I kristen bemärkelse; att vara så fylld av Jesu kärlek att man bara måste berätta för människor vare sig det passar sig riktigt eller inte. Att stå upp för sin tro på ett sätt som i andras ögon ses som "modigt" men ur den radikales synvinkel är en självklarhet och ett brinnande "måste".

Sen när säger Jesus till oss att gå ut i hela världen och ha på oss likadana sandaler som han och sitta i en ring på golvet och äta?Eller när säger åt oss att vi ska bo i församlingskollektiv som den första församlingen och vi ska göra det ännu mer.. (ok jag generaliserar, men det gör jag för att göra min poäng tydlig.)

Det är lätt att blanda ihop Kristuslikhet med fysiska attribut eller att tänka sig en Kristuslikhet utifrån ett liknande lidande. Men vart går gränsen i så fall? Stigmata är ju hos katolikerna inget okänt begrepp och hundratals är de som i längtan efter "kristuslikhet" hänger sig själva på kors och uthärdar samma lidande. De flesta av oss evangelikala kristna har ju inget problem med att förstå vad det handlar om när Jesus säger åt oss att "ta vårat kors och följa Honom" eller när Paulus säger åt oss vi är förenade med Kristus" genom en död som hans", men vi verkar ha svårare att fatta vad Kristuslikhet är och hur vi ska tolka Jesu uppmaning till oss.

Står det inte att vi ska gå ut i hela världen och förkunna evangeliet för hela skapelsen. At vi ska gå ut och bota sjuka, driva ut onda andar. Att vi ska göra likadana under som Hans och ännu större?

Visst är det märkligt att har lättare att identifiera oss med Hans smärta, lidande eller enkelhet och hellre vill efterlikna Honom där än bära ut det glädjebudskap och leva ut den seger Han vann åt oss genom sitt lidande.

Peace
-Em

Min lillebror är smartare än mig, men jag vet ändå bäst.

Det har pågått en trosdebatt i kommentars fältet under inlägget "Tänker vidare om Sex" på min blogg och jag känner att ett bra sätt att bemöta detta är att berätta vad innebörden av namnet på min blogg handlar om, och samtidigt berätta om det mest grundläggande i min tro.

Min blogg heter ju som känt "Min Lillebror - är smartare än mig, men jag vet ändå bäst!" Innebörden av den titeln menas högst ordagrant eftersom det syftar på min mycket intellektuelle lillebror som lämnat tron som också gärna kommenterar på min blogg. Han hjälpte mig att fixa min blogg och vi kom skrattande på namnet tillsammans så no hard feelings i det om ni undrar.

Vad jag menar att säga med det uttrycket är att det är Jesus som är vägen, SANNINGEN och livet. Oavsett hjärnkapacitet, intellektualitet, olika förutsättningar i livet, dumhet eller religiösa påfund så finns det en Gud och det finns en sanning. Den sanningen blev uppenbarad i Jesus Kristus, Guds enfödde son, som samtidigt var en uppenbarelse av Gud självt.
Jesus kom till jorden som människa för att leva ett liv som verklig människa såsom vi människor inte klarade av att leva. Han blev den "andre Adam" ..eller vi kan egentligen säga den förste Adam (adam betyder människa) for Han var den förste och ende som levde så som vi varje människa var menade att leva dvs. utan synd och naturlig i perfekt relation med den övernaturlige Guden.

Syftet med Jesus perfekta liv var att dö, den död som var menad oss som inte höll måttet och som brutit vår relation med Gud. Han blev vår ställföreträdare för domen och straffet blevlagt på Honom för att vi istället i utbyte skulle få Hans frid, den frid och det liv som han förtjänat genom sin rättfärdighet. I tro på Jesus och på det han gjorde på korset för vår skull tar vi därmed emot den nåd Han visat oss och blir iklädda Kristi rättfärdighet. De synder som var tillräknade oss blev lagda på Honom och vi går fria och har fått evigt liv.

Ja Bibeln beskriver det ännu bättre och säger att vi blir "födda på nytt", blir "en ny skapelse" att "det gamla är förbi, se någonting nytt har kommit". Precis som en get föder en get och inte ett får så föddes vi i den syndiga världen och är därför av syndig natur. En get kan omöjligt bli ett annat djur än den blivit född till även om den vill det. Om geten sen ser att bara får kommer in i fållan, och vill dit in själv, spelar det ingen roll om geten sågar av sig hornen, permanentar pälsen och ser allmänt fårktig ut.. den är ändå en get och det är bara det man är född till som utgör vem man är och ens identitet. På samma sätt kan vi inte på något sätt bli annat än syndare om det inte sker ett mirakel. spelar ingen roll hur bra vi är, hur smarta vi är hur mycket vi tror att vi "lurar systemet" genom att "permanenta pälsen" och försöker se bra ut och vara bra. "Alla har syndat och saknar härligheten från Gud" står det i Rom 3:23

Vad löser situationen då om Gud inte har överseende med synd? Vi behöver inte överseende med synden.. hur kan man ha överseende med vår hela natur, då är det ju hela vi som är problemet, inte bara en del saker vi gör! Nej vi behöver en NY natur helt och hållet! Vi behöver bli födda på nytt! därför står det att vi har blivit "födda av Gud"
Ef 4:24 "Ni har iklätt er den nya människan, som är skapad till likhet med Gud, i sann rättfärdighet och helighet. "

När man möter Jesus och möter Hans kärlek så förvandlas verkligen ens liv radikalt. Man blir en ny skapelse, och man ser också på världen med nya ögon. Bibeln beskriver det som att "töcknet för ögonen, eller fjället för ögonen" försvinner och man kan se Sanningen. Detta går inte förklara bättre än att bara förklara evangeliet för en som inte är troende. En grävling har väldigt begränsat seende.. man kan inte i någon mån förklara grävlingen fram till ett bättre seende. Den behöver bli född som nåt annat med bättre ögon för att det skulle vara möjligt.

Well, så är det att bli kristen. Man får en ny natur, blir Guds barn med nya ögon. När man upplever det känns det som att hitta hem på riktigt och det är det bästa jag någonsin varit med om. Det är som med Mowgli i Djungelboken - en människa uppväxt med djur och har aldrig sett en annan människa förut. När han första gången ser en människa så vet han bara att de är av samma slag som han. Han känner igen vad han var skapad för först när han såg det. När vi möter Gud känner vi igen vårt ursprung och vad vi var skapade för. Helt plötsligt stämmer det.
Som en konstigt format bit sten som man inte har nån aning om vart den kom ifrån eller varför den har den form den har, förrän man hittar huset biten satt på och hittar den exakta plats den passar perfekt i.
Ja innan man möter Jesus är man verkligen som en irrande höna i jämförelse med efter..

SÅ.. Min lillebror må vara "smartare" eller åtminstone mer intellektuell än mig - men jag har mött Sanningen och därför vet jag ändå bäst!

Lots of love
Em

PS. Jag älskar dig Edvin!

Sex säljer!

Sex säljer har jag märkt.. Gomorron kanske du tänker - och visst, jag menar inte att jag inte visste det innan, men nu har jag sett det first hand. Jag har nämligen haft ordet Sex med i mina två senaste blogginlägg och gissa om det har höjt min besökarstatus!
Well självklart har det lite att göra med att jag blivit bättre på att länka i mina inlägg till det aktuella jag skriver om också, så det har funnits "fler vägar hit" men ändå, det är mycket mer än så!

Här är en bild på mig och min lillebror tagen i somras

Nåja - för att läsa om sex eller inte så är jag glad att du är här! Hoppas du funnit en blogg du kommer bli "hooked" på! Om du har läst några blogg inlägg ner så vet du att mitt vittnesbörd nyligen spelats på kristen TV och jag har uppmuntrat folk att se det via min församlings webbTV tjänst. Well, igår pratade jag med en tjej på Facebook som sa att hon och hennes ofrälsta mamma hade sett mitt vittnesbörd och nu ville mamman följa med till kyrkan! Att höra det gör mig verkligen glad! Det är det absolut bästa jag kan tänka mig kan komma från det där vittnesbördet och från att jag tjatat på att alla ska se de! :) Jag vill verkligen dela med mig om det Jesus har gjort för mig och det bästa sättet jag kan göra det på är på ett personligt sätt. Har du inte sett mitt vittnesbörd än så gör gärna det och har du någon ofrälst i familjen så varför inte låta dem se det också? Man vet ju aldrig liksom! :)

Allt gott min vän!
-Emma

Tänker vidare om sex..

Jag har tänkt vidare angående ämnet sex bland unga som jag berörde i förra bloggen och som är ett aktuellt bloggämne nu pga påvens uttalande och kristna feminist bloggaren Claras debattartikel i Expressen som det skrivits om på Dagen häromdagen.
Sex bland unga ses på alltför lätt och det leder till könssjukdomar och oönskade graviditeter. Abortsifrorna bland unga har skjutit i taket de senaste åren och inte att förglömma har självmordsstatistiken bland unga gjort det också.

Efter att ha läst IKON Hannas svar till Clara debatten fick det mig att vilja yttra mig ännu lite granna. Hon driver frågan vidare precis som jag igår och tar den inom vår kristna sfär och funderar på vad som är problemet med hur vi gör med det unga i församlingen. Vad säger vi till dem och hur förbereder vi dem för ett tonårsliv som peppras av sex propaganda och tryck? Vad kan vi göra utifrån församling och kyrkas perspektiv? Och vad har vi i kyrkan gjort fel i vår "sexualundervisning" till unga?

Jag anser att mycket undervisning inom kyrkan skuld belägger sex. Man undervisar så att man nästan synd kategoriserar sex i sin helhet i hopp om att ungdomar ska hålla sig från det före äktenskapet, men faktiskt är nog detta tankesätt åt skogen. Som vi alla vet blir det förbjudna oftast mer attraktivt och begären större.

Jag tror den lilla "sex" undervisning som finns i kyrkan behöver utökas och snarare handla om sexualiteten än om sex. Undervisning om sexualtiteten i positiv bemärkelse är föga hört om inom ungdomssamlingarnas ämnen. Sanningen är ju den att en klarare medvetenhet om att sexualiteten är bra är skapad av Gud, är naturlig och att sexuella känslor inte är konstiga är sunt! Det gör det lättare för ungdomar att våga prata om sina funderingar och framför allt det de kämpar med som har med sin sexualitet att göra. Detta förhoppningsvis på trycket och de där känslorna att "jag är ensam om de här känslorna" behöver inte växa till att ungdomarna känner sig syndiga eller äckliga, för då är det svårare att stå emot "begäret som föder synd."
Vi måste bort från den här "doldis sexualiteten" som håller unga från att prata om sex och istället får dem att känna sig annorlunda, orena eller mindre kristna för att de upptäckt sin sexualitet och påverkas av den!

I samband med detta behöver vi naturligtvis predika mer nådesförkunnelse till ungdomar så de identifierar sig med en rättfärdiggjord, pånyttfödd individ snarare än en syndare. Det man tror att man är handlar man utifrån och som vi vet är det faktiskt inte gärningarna som gör individen.

Alltså: mindre syndakatalog i kyrkan - mer nådesförkunnelse och mer undervisning om sexualiteten som naturlig så som Gud skapade den och utifrån det hjälp unga bearbeta och förstå sin sexualitet utifrån Guds perspektiv så de kan aktivt välja att avstå sex fram till äktenskapet!

04.27

Klockan är 04.27 och jag är fortfarande vaken. Det är ovanligt för att vara mig nuförtiden måste jag erkänna.. jag har blivit för gammal och för upptagen med jobb för att orka hålla på och vara uppe och flamsa på nätterna:)

Nu har jag i och för sig inte flamsat så mycket ikväll, endast hälsat på lillebror och sett en lite för lång film för att ha börjat så sent.. Filmen var härlig i alla fall - Into the Wild heter den och handlar om en kille (Chris) som gör sig av med allt han har för att sticka upp till Alaska och leve ensam ute i vildmarken någon slags jakt på det enkla, vackra och sanna. Var en sann berättelse och en mycket berörande film, och karaktären hade en del skön insikt. Ändå behöver man inte vara en rocket scientist för att se att bortom romantiken i denna vackra film finns en karaktär som egentligen är en ganska ung naiv idealist som driven av bitterhet mot sina föräldrar. Bäst var i alla fall precis innan slutet, då Chris får sin bästa insikt av alla där ute i vildmarken - att allt det vackra han eftersträvat i slutändan inte betyder något om han inte har någon att dela den med.

Det fick mig att tänka på att egentligen är ingen människa lycklig eller tillfreds helt i sin ensamhet. En del kanske behöver dra sig undan, ha tid för sig själv, tid att bearbeta och komma bort från allt ljud. Men precis som i filmen så kommer man nog efter några år tillsist till insikten att man egentligen helllre skulle dela det hela med någon. Så som jag ser på det ligger det till så för att alla människor är skapade för relationer och däri först och främst för relationen med Gud. Många har kanske inte insikten just att den där känslan att vilja vara i tvåsamhet hellre än i ensamhet har sitt ursprung i Gud, men jag är övertygad om att alla känner av det mer eller mindre och på sina egna sätt fyller detta behov med ett eller annat. Jag skulle bara önska att fler fyllde det med relationen till Gud..

Jag läste en artikel på Dagen idag om att kristna modebloggaren Clara ifrågasatt RFSUs syn att kondomer är lösningen för "säkert sex" och att unga upp till 25 år borde får gratis preventivmedel. Hennes tes gick i Påvens anda att avhållsamhet är bättre än halvsäkra lösningar som ändå inte ändrar på destruktivt beteende eller får unga att tänka om och ta mer ansvar.

Jag håller med! Absolut är ett förändrat tänkande hos unga bättre. Självklart är synen på sex i samhället idag helt förvrängd. Det är otroligt sorgligt att så många fyller sitt inbyggda behov av relationer, kärlek och bekräftelse med sex och falsk intimitet för tidigt. Men hur ska man egentligen göra någonting åt det? Frälsningen i dess fulla bemärkelse som innebär nytt liv helande och upprättelse är ju självklart den ultimata lösningen på en ändrad relationsbild och förnyad identitet, men med alla som inte är frälsta då?

Går det förstärka ungas självkänsla och ändra deras syn på sex? Eller är detta också bara en del av världens rapida stupande utför i sista tiden och kommer att kulmineras i katastrof som Wilkerson profeterat? Är det en ok grej för en kristen att dra sig undan från allt och bara sticka ut i ödemarken och lämna världen åt sitt öde som Into the Wild killen?

Vad tycker du?

Thohopp å gonatt
Em

Det här får du inte missa!!

I höstat spelades ett TV program in där jag fick berätta om mitt liv, min väg till Gud och mitt helande. Bara härom veckan sändes det äntligen på Kanal 10 och andra kristna lokalkanaler såsom Visjon Norge osv och när jag såg det så tänkte jag "shit vad bra!" Här kommer det ju verkligen fram vad jag varit med om och det blir så tydligt vad Jesus har gjort för mig.

Så på samma sätt som jag gladde min åt att läsa omatt Gladys del Pilar gett sitt liv till Jesus så hoppas jag att ni ska glädjas med mig när ni ser det här vittnesbördet!

Jag skulle önska att alla såg det här (otroligt nog, fastän jag ser mig själv på TV säger jag så) , men åtminstone ni som känner mig rekommenderar jag att ta tiden och kolla på det här. Jag vill dela den här biten av mitt liv med dig.

Missa inte TÄVLINGEN på gallupundersökningen här brevid. Den som röstar rätt vinner vinner ett gratis fika på Arken nr du kommer och hälsar på! :)

Massa kramar från mig

Jag tror jag "råkade" predika lite på Hannah Graafs blogg..

Sen jul ungefär har jag följt Hannah Graafs blogg på sidan mama.nu. Jag började läsa den när hennes mamma Linda (min chef och pastor) berättade om den och tyckte jag skulle gå in och läsa, och i och med att jag började har jag bara inte slutat..
Det är lite av ett mirakel att jag följer, ja ens läser så mycket bloggar över huvud taget för jag har aldrig riktigt förstått iden med det tidigare, men nu är jag som sagt över den kullen (och så bloggar jag ju själv så någon mening i det måste jag ju se..)
Jag har kommit underfund med att en bra personlig blogg som får folk att känna sig delaktiga fungarar lite som reality TV - man får se ett liv"på riktigt" och följa det oförutsägbara livets upp och nedgångar. I det finns igenkänningsfaktorn och myckt annat som håller en intresseradoch läsandes. Aja, i allla fall så är det så roligt att få ta del av allas liv som skriver och delar med sig på Hannas blogg kommentarer. Jag känner med alla som berättar om de de genomgår som är jobbigt, för de delar med sig av sina verkliga problem och svårigheter.

Ibland kan jag inte hålla mig med att berätta om att det finns en lösning i Jesus för alla de där svåra sakerna. Att det finns en som tagit det på sig för att vi alla skulle få förlåtelse, liv och frid i och genom Honom. Jag känner hur jag brinner för att berätta för världen att det finns en Gud - att han manifesterade sig i sin son Jesus och att han dog för just DEM!! Idag var den "världen" jag brann för på Hannahs blogg och jag "råkade" nog predika lite där i kommentarfältet..
Men jag känner det så starkt som lärljungarna (eller var det apostlarna?..) som sa: "Jag KAN INTE TIGA om d jag har sett och hört!!" ..Jesus är bara FÖR BRA för att hållas hemlig!!!
Han har räddat mitt liv från mörkaste mörker, har helat och upprättat mig inifrån och gr mig varje dag mening att leva. Jag har en miljarder bevis på -guds existens och hans kärle till mig!
Det är verkligen helt underbart att vara frälst - och att få leva i relation med Jesus!

Nu är det sent och jag ska gå och lägga mig, men jag klistrar in nedan en del av det inlägg jag skrev på Hannahs blogg till en tjej som ångrar sin abort och undrar över hur hon ska kunna förlåta sig själv. Sofie om du är här och läser detta så är det ännu en gång till dig. Skriv gärna till mig om du vill. Jesus älskar dig! :)------------------------------------------------------------------------------------
Kära Sofie - jag blev berörd när jag läste ditt inlägg och ville bara tillägga något till dig utifrån ett kristet perspektiv eftersom du själv tog upp det angående att du inte var kristen men undrade över hur du skulle kunna förlåta dig själv.

Undrar du vem jag är så heter jag Emma, är kristen och är arbetar i och är medlem i församlingen Arken. Ifall du undrar angående förlåtelse och angående att vara kristen så vill jag ge dig möjlighet att veta det här på denna fina sida.

Jag vill bara säga först mycket tydligt att det finns INGENTING du kan göra som inte Jesus förlåter dig för om du ber honom om det. Hela det kristna budskapet bygger på just det, att Jesus kom till jorden, levde ett perfekt liv (ett sånt som inte vi fixar att leva) men tog sen konsekvenserna av våra misslyckanden på sig och "rentvådde" oss, en gång för alla när han dog på korset med våra synder och på så sätt vann seger för våra livs skull.
Det innebärALLA människor, inte bara kristna - enda skillnaden är att man får del av den uppoffringens innebörd först när man man tar emot "presenten" förlåtelse" genom att tro på just det att Jesus gjorde det för dig. Att göra det är det enda man behöver göra för att bli kristen.

Det är inte konstigt att inte kunna förlåta sig själv, och en kristen tror inte att man i egen kraft ska kunna förlåta sig själv heller. Man blir ingen övermänniska för att man är kristen. Men jag som kristen tror på att det finns förlåtelse för mig hos Han som är större än mig (Jesus) och som har makt att förlåta - inte utav acceptans, utan för att min skit redan är sonad (betald) för då någon annan tog den i mitt ställe. Det står i Bibeln att "det finns INGEN FÖRDÖMELSE för den som är i Kristus". Att vara i Kristus betyder med andra ord "alla som tror på Honom" helt enkelt.
Så Gud dömer inte dig för det du har gjort och det ska du inte själv heller behöva göra. Gud tog din "dom" på sig och rentvådde dig så att du skulle få vara fri och leva vidare i glädje och förlåtelse, du har fått nåd från Honom vare sig du väljer att tro på det och ta emot den eller inte. Gud är inte arg på dig.

Vill du ta emot Guds förlåtelse och bli frälst så ber du bara:
"Jesus, förlåt mig mina synder. Jag tror på att du dog på korset för min skull så jag skulle få förlåtelse och evigt liv. Jag tar emot det du gjorde för mig och jag väljer att tro på dig nu. Jag tar emot dig i mitt hjärta."

That's it - så enkelt är det. Inga krav eller måsten utan bara ett beslut i tro.

Ok nu blev visst det här en lite lång utläggning här om Jesus och hela vägen till frälsning. Jag ber om överseende alla ni som inte tycker det här passar in här eller som inte kan se min kärlek i varför jag skrev det jag skrev till Sofie.
Jag vill bara tillägga att du som läst det här och vill ta del av detta så är det underbart goda nyheter att det gäller inte bara Sofie utan DIG också. Säg bara till Jesus det jag skrev i bönen ovan så blir du också frälst och får börja ett nytt liv i frihet, förlåtelse och FRID inombords.

Stor äkta kram från mig!
-Emma

I väntan på torkan..

Min hårfön brann för några dagar sen. Den ärHELT paj.
Jag vet det for sure för jag testade att plugga in den senare igen när den kylt ned sig, och den började brinna direkt igen. Såå det var det det för min trogna tjänare.

Hittade den här gamla bilden på mig som mulatt med dreads! He, he I sure wish jag hade sån enkel "wake up and go" frilla nu!

Så nu sitter jag här i väntan på att håret ska lufttorka. Jag har dragit på att tvätta detöverhuvudtaget för att jag inte har tid att vänta på att det torkar av sig självt, men tillsist är det väl oundvikligt antar jag, så nu sitter jag här. Tyckte det var passande att blogga nu när jag har tid, men jag har så svårt att blogga när jag inte har något jätteviktigt att säga.. Dvs jag tror inte att jag har det nu :) När man har en massa viktigt man vill skriva är det oftast så att man inte får tid att skriva ner det (i alla fall jag), och sen när man har tid kan man ha åsiktstorka (ja faktiskt - jag "åsiktsfia" kan tydligen ha det). Meen jag tänkte att i brist på annat kan man ju alltid skriva en lista! Ja ni vet, en sån där fjantig "tio i topp" sak som egentligen är helt meningslös men som ska berätta lite trivia om mig. Here goes:

De tio bästa besluten jag tagit i mitt liv (som jag kan komma på nu):

1. Att tro på Jesus och ta emot Honom som Herre i mitt liv.
2. Att inte ge upp när det var som tyngst.
3. Att aldrig kompromissa med det som är nedlagt i mitt hjärta.
4. Att flytta till Kungsängen för att gå på Arken.
5. Att sluta dricka alkohol helt och hållet.
6. Att välja att förlåta.
7. Att välja bort karriär för att tjäna Herren.
8. Att aldrig prioritera pengar.
9. Att välja att inte låta mitt förflutna stjäla min framtid på något område.
10. Att välja att sätta Jesus först före uppfyllelse av personliga önskemål.


Håret är ännu inte tort, men jag måste sova nu i alla fall. Ska visst ha predikoträning morgon bitti kom jag på, och såklart har jag inte förberett för det.. Men jag måste sova nu ändå.
kram

arbetsnark

Jag måste sova!
Men jag lovar, jag tänker en massa bra saker som borde stå här..

Mottagare: Emma Åström

Jag har fått, och får bönesvar. Det bara öser in välsignelser över mig och jag vet knappt hur jag ska hantera det. Jag är just i stadiet då jag "lär mig" ta emot Guds kärlek på en djupare nivå, och så hux flux får jag börja träna genom att ta emot från människor.
På ett plan går det ju bra såklart. För förutom den "awkward" stunden då man försöker pipa fram ett tack och fäster blicken i golvet i brist på frimodighet så är det ju bara att ta emot. Det ser väl inte ut att vara så svårt och det är ju bara att göra. Men sen då.. vad kopplar man till mottagandet av en gåva? I alla fall jag har alltid (mot all min huvudkunskap) instinktivt kopplat mottagandet av något med att genast ställas i skuld till den personen. Så tex igår efter en välsignad storhandling på Coop av en givmild själ (som med tanke på sin längd mycket väl kunnat vara en ängel.. jag har hört att änglar ska vara närmare 2 meter nämligen) så kommer jag på mig själv med att tänka att jag måste betala för det! Så sjukt förvrängd man har blivit gentemot Guds tankar egentligen!
Gud ger ju sina goda gåvor fritt och för intet och vill ju att de som känner Honom ska få utstråla Honom sjäv genom att vara de kanaler han använder för attjust ge fritt och för intet. Jag då, som fick ta emot mat fritt och för intet, kan både ta emot de frimodigt utan varken skuld eller skam och samtidigt fårå jag även se Jesus i en handling som reflekterar Hans.

Glad över att hela tiden växa och se Kristus även i vardagshändelser. Tackar Gud för att Han använder människor för att utföra sin vilja och att pådet sättet människor blir välsignade i "both ends" på en och samma gång!

Jag tror det händer någonting med mitt hjärta..

..det känns som att det växer.

Gud finns!

en polare berättade om en evangelisationssatsning de har sin kyrka och gav mig länken till den här bloggen som har bild på deras annons. GRYMT bra annons tycker jag! Den bloggartikeln finns här.

http://www.dagen.se/blogg/familjeblogg/2009/01/gud-finns

Gud finns.. bara rätt och slätt. Det är personligt, en angelägen fråga alla undrat över, och definitivt talar den vädigt direkt till den som läser. Gillar det skarpt!

Tycker dock att sajten www.gudfinns.se skulle vara lite tydligare och framförallt mer personlig. Det ska inet ta ännu ett "klick" när man kommer till sajten för att behöva bli tilltalad i sitt innersta igen och bli erbjuden möte med den som känner ens insida.

För till fället känns deras förstasida mer som reklam eller säljsnack för kristendomen. en sen när går det logiskt övertla folk till tro? Tycker det vore bättre om de håller sig till det personliga tilltalet utifrån "vissheten" att det berör något alla undrar över men inte säger, det är bättre än att försöka övertyga.

Det var ju just det radikala tilltalet som var så bra i annonserna.

Kärleken

All ytlig förändring måste gå.

Alla försök att förändra sig själv eller prestera bättre.

Alla psykologiska diagnoser faller.

Vi måste till roten bakom all missfunktion för att lösa problem och skapa förändring.

I Guds kärlek allenast finner vi svaret.

Mera ljum?

För en tid sen blev en kristen väninna riktigt arg på mig för att jag pratade för mycket om Jesus. Hon tyckte jag kunde "tona ner lite" och inte pracka på människor saker de inte trodde på.. "människor har ju rätt att tro vad det vill Emma!"
Till saken hör att den ofrälsta killen i fråga (hennes pojkvän) visste att jag var frälst och startade själv konversationen med att fråga mig om Jesus.
Min väninna försökte efteråt få mig nästan att lova att inte prata med honom om Jesus igen ifall vi alla sågs igen..
...

..men hur skulle jag nånsin kunna göra det? Ber hon mig vara mer.. ljum?
Jag skulle kunna skriva "man måste lyda Gud mer än människor".. men det är inte ens det det handlar om.
Jag vill inte...

Hur skulle jag kunna hålla tyst om det jag sett och hört??
Oschysst att ha fått "insider information" och inte dela med sig av den tycker jag :)



Kan förövrigt rekommendera att gå med i lastfm.se och skriva in Hillsong, Casting Crowns, Paul Baloche eller något annat bra i sökordet.
På lastfm får man lyssna hur länge som helst på hur mycket gratis musik man vill uppdelat i den kategori man själv vill (det är ju rätt gammalt så det vet du säkert?..)
Så om jag söker på tex Norah Jones kan jag lyssna på NoraJones radio och då spelas hon och massa liknande musik i samma kategori och stil som hennes musik. Skönt verkligen! Man kan ställa in precis vad man känner för att lyssna på och så upptäcker man massa ny musik också som man inte visste var lika bra som det man sökte på.
..Nej jag får inet betalt från lastfm för att säga sådär :) jag bara tycket att det är så braa!

För övrigt så var det frysen som stod på glänt alla ni som undrade vad det var som pep i min lgh inte aliens tyvärr :)

The bomb squad!

Bisarr början på veckan.. Jag vaknade i morse av att jag hörde ett rytmiskt pipande.. lite avlägset, men ändå i lägenheten liksom. Det höll på simultant med alarmen på mobilen (ja, jag sätter alla..) så det var en väldig röra av ljud och en viss läskighet med det där konstiga pipandet som var kvar fastän jag tryckt på snooze.. I mitt "mitt emellan vaken och dröm" stadie försökte jag komma underfund med vad det var som pep, vad det lät mest som, och kom i mitt flummiga tillstånd fram till att det mycket väl kunde vara en bomb. Med detta konstaterat var jag ändå för trött för att stiga upp för att undersöka saken och "kasta ut bomben från balkongen"..

Såhär såg det ut utanför min lägenhet i morse..
Det visade sig senare (efter lång utredning av "the bomb squad") att...

Jag har aldrig..

Läste just en profil på 7e himlen (ja jag är med på denna kristna sk. "dejtingsida") och "måste" blogga om det jag läste. (Hoppas ingen tar illa upp - jag skriver inte vem det är.) I alla fall. På en profil på 7e beskriver sig en kille som kreativ och i underton lite annorlunda än vanligt folk . Han pratar hellre än att se på TV och skriver, jag citerar:

"Diskuterar hellre och slänger gärna in en brandfackla för att få igång snacket."

Ok, låter bra.. någon som inte älskar att fylla sig med meningslös propaganda utan hellre umgås och utbyter tankar. Fine.
Killen beskriver sig även som kristen - pingstvän om jag inte minns fel, men kommer sen med bomben. Tror du inet han brister ut i den mest dumförklarande kommentar om tro man kan göra och skriver:

"När det kommer till Gud har jag aldrig ifrågasatt min tro och har upplevt för mycket för att kunna backa."

34 årig kristen karl som till råga på allt vill kalla sig intellektuell tänkare! ..Ja hörrudu, vad ska man säga?! Ett av de absoluta fundamenten i tron ÄR ju ifrågasättandet. Inte dess ständiga närvaro naturligtvis eller ifrågasättande till punkten att det kväver kärleken och förhärdar ens hjärta, men genomgången av ifrågasättandet av ens tro är essentsiellt för att ha en bearbetad och verklig tro. Det är även nödvändigt för att möjliggöra tillväxt i vishet och kunskap om Gud.
Absolut kommer all verklig kunskap genom uppenbarelse från Herren, men frågar man inte får man inga svar brukar man ju säga - och detsamma är ju relativt sant även angående Gud. Det är väldigt sällan jag, till exmpel i min egen vandring med Gud, fått en massa uppenbarelser och möten med Gud om jag inte själv velat ha dem eller bett om att få dem.

Att aldrig ha ifrågasatt sin tro får den i mina ögon att låta som en ganska ohållbar "luftslottstro" som finns så länge övertygelsen eller de inlärda fakta man fått lära sig om Gud inte utmanas. Det är förvisso så att månge lever och dör med en sådan tro just för att de aldrig utmanas (och undviker att göra så) i trosfrågpr de vigt sitt liv till. Problemet med detta är endast att dessa missar den intima närheten det är att verkligen känna Jesus och även oftast missar att ådstakomma något av värde för Guds Rike, utan lever för sig själva. Tron blir en hobby till för trygghetens och igenkännandets skull.

Så varför ifrågasätter inte fler sin tro? Ja frågar du mig så tror jag mycket handlar om fruktan. Fruktan för att bli "överbevisad", att inte kunna ge svar håller människor från att fråga frågor om tron (eller till Gud) som de säkerligen borde. Det är i mänskligt beteende överlag att frukta att börja "gräva i" saker man inte förstår sig på eller kan hitta något logiskt svar på. Men varför är vi så dumma att vi tror att bara för att vu inet kan svara på det eller förstå oss på djupen i det så kan det inte vara sant eller finnas ett svar? Bara det påståendet där är ju egentligen det dummaste av alla om man säger sig tro på en omniscient Gud.

Har du en relation med Honom är det safe (och rekommenderat) att ifrågasätta din tro! Gud tål det! Så länge du inte slutar att be och läsa sanningen som är Guds Ord. Lämnad endast år din egen hjärna är du begänsad och lätt bedragen.
Knepet med att vara brinnande troende och ändå tänkare och ifrågasättande är att alltid omfamna tron - inte tvivlen. Det kan man i längden bara göra om man mött Gud genom kärleksrelationen till Honom. Har man mött Gud kan man VETA - trots brist på svar eller förklaringar för varje motargument eller fundering.. man vet genom uppenbarelse genom mötet med Honom som ÄR sanningen. Vare sig man kan svara på alla existensiella tankegångar, förklara bort information man hör i Zeitgeist, gudlösa tv program eller från new ageare eller vad det än må vara, så kan man genom mötet med den evige VETA att han är Gud. Vi är skapade att känna igen sanningen, så den går att finna, och motsatt alla humanister, ateister, evolutionister, antagonister, konsekvensetiker och uteslutningsmetoder så kan man VETA sanningen, utan att ha sett honom med blotta ögat eller att ha provat alla andra vägar först.

Den frustrerande kärleken..

Att den ska vara så frustrerande kärleken! Inte kärleken i sig såklart, men bristen därav.. och därmed blir även faktumet kärleken frustrerande för har man den inte är det frustrerande!
Jag pratar naturligtvis om kärleken personifierad - Jesus Kristus. Det är ju inte så att jag inte har Jesus, för det har jag ju ständigt och jämt som fräls, ett "Kristi tempel" som jag är. Men att kunna ta emot kärleken från Honom.. ja det är i min värld någonting helt annat.
Jag har kommit nu till en punkt i mitt liv då jag i mina livsval otroligt påtagligt upplever behovet av kärleken för att fungera korrekt (och långvarigt) i den väg jag valt. Det är inte nödvändigtvis så att inte har något av kärleken eller att jag går under på den sparlåga av kärleken som jag lever på, däremot pga av brist på den är jag ständigt frustrerad. Det jobbiga med det (förutom frustrationen själv såklart) är att det ibland när måttet är uppsamlat så tippar det över lite varstans på vem som helst. Det kan vara minsta lilla grej och min reaktion är helt oresonlig.. frustrationen tar över. Det är inte så ofta det visar sig i bråk eller så utan snarare visar det sig på ett lite oväntat sätt att jag inte kan hålla tillbaka tårarna, oftast samtidigt som jag argumenterar onödigt starkt om någonting relativt oväsentligt.
Ååh, jag behöver mer av kärleken!

Det jag mestadels frustrerar mig över är att jag inte älskar med Kristi kärlek och inte brinner för Hans vilja så mycket som jag skulle vilja. Jag inte har det tålamod som kärleken ger, den uthållighet som kärleken ger eller den vänlighet och kärlek som kärleken ger. ..Frustrerande att stå i situationen att vilja "känna" och vilja vilja något som man inte känner eller vill nog.
Latheten has got the best of me. Damn it!

"Men det är ju bara att vara i Guds närhet och bli fylld av Hans kärlek, ingen prestation bara ta emot" säger någon (säkert är det du som tänker högt). Ja, vad bra då.. du tror inte jag som kämpat med det här i evigheter har inte kommit på det då? Jo men det är inte det som är grejen. Sån tur är har den Helige Ande uppenbarat grejen för mig..

Grejen är att för att kunna ta emot kärleken krävs det att man låter sig älskas.
..och tydligen har jag fortfarande en slags spärr där.

Men inte länge till så det så!

Frustrerande att det ska ta sån tid bara - helandet!

Gaaaah!!!

Varför sover jag inte?!! Helt sjukt hur omställd man blir genom att vara julledig och inte jobba såhär. Min kropp och hjärna är ovana och vet inte vad de ska ta sig till!

Klockan är i alla fall tjugo över fem på natten.. jag har legat i sängen väldigt länge, men steg upp för ett tag sen då jag för mitt liv inte verkar kunna somna.
Länge har jag legat helt vaken och försökt hjälpa sömnen på traven genom att medvetet försöka tänka oklart, ologiskt och allmänt flummigt (för jag inbillar mig att det är så hjärnan håller på när jag sover), men förgäves.. min hjärna vill inte alls vara flummig tyvärr.

I morgon börjar jag jobba igen om jag är fri från min dunderförkylning!