26 augusti, 2008

Karaktär kommer inte som en blixt från himlen..

Skolan började för en vecka sen och jag känner mig otroligt förväntansfull! Den årskurs jag nu ska gå är en "ledarträning" och kommer innebära en hel del slipandes och utmaningar. Först i våras när en del lärare började pracka på om att jag borde söka till nästa årskurs så visste jag helt seriöst inte vad det skulle vara bra för riktigt. Jag kände visserligen någonstans att jag skulle fortsätta ett år till.. jag bara kände på mig att det skulle bli så tillslut, men jag hade ingen motivering eller ens förklaring till varför jag kände så. Kände inte hunger för något speciellt jag ville utvecklas inom, och jag hade inte upplevt Herrens tilltal om varför jag skulle gå och vad Han hade för syfte med att jag gjorde det. Jag vill inte göra något bara av släntrian!

Så i somras pratade jag med en vän om nästa skolår och han var så otroligt peppad på det här att vi skulle bli tränade som bönegruppsledare, få prova predika och vara i förbönstjänst i själavårdssamtalen. Och visst, allt detta tycker jag också ska bli jätte roligt, men när han sa det så kände jag direkt att njaa, det är inte DET som är min utmaning.
Jag har både lett bönegrupp, predikat och varit i förbön förut (förmodligen mest i egen kraft, men ändå), det ingen uppgift som känns ny eller nervös. Men vad kommer vara min undervisning det här året Herre? Jag vet att jag behöver slipas och förfinas i alla dessa saker, men vad är det som kommer föra mig ut på okänt vatten och förändra min insida? Vad är ditt syfte med att jag går den här årskursen? Vad vill du göra med mig?

Då talade Herren till mig. Han sa att det här året var ett år då jag skulle BLI i karaktär den personen som kan leda en bönegrupp och stå där och predika. Han sa att Han ville göra mig till en person som (förstå mig rätt nu) har "rätt" att stå där och göra alla dom där ledarsakerna som i sig själva inte var någonting jag rädes inför. Direkt påmindes jag om det jag redan väl visste - att jag aldrig tidigare varit "berättigad" (eller lämpad) att stå i de funktioner tidigare som jag ibland har gjort, eftersom jag på ett sätt eller ett annat inte levt i seger eller ens haft en riktigt tro på det jag "predikat". Förstå mig rätt igen nu, jag tror självklart att man som lärljunge bör kliva ut och tjäna före man är "klar". Ett av de sätt jag förespråkar i andlig träning är just att "kastas ut på djupt vatten" och måsta förlita sig på Gud och därmed lära sig att fungera i tro. Men samtidigt kan man inte ha kvar själviskhet eller kompromiss i sitt hjärta när man går in i tjänst! Man måste överlåta sig helt.

Medveten om att mitt liv i många avseenden tidigare varit medvetet hyckleri på grund av ovisshet om seger, så har jag i ett avseende bävat inför att leva i den kallelse Herren lagt på mitt liv. Som hycklare kändes det aldrig riktigt rätt att stå i tjänst (såklart! Och med rätta) och därför har erfarenheterna från det skrikit högt och försökt påverka mig att inte gå in i tjänst över huvud taget. Men när jag väl bestämde mig för ett år sen att lägga min skuldra till verket på riktigt, kosta vad det kosta ville, så var det ju fortfarande det här med karaktären..
För bara för att man överlåter sig till att tjäna Gud så blir man ju inte direkt en person som kan fungera i den tjänst man går in i.

Utmanad av längtan att slipas i karaktären och glad över att ovissheten var över och att Gud hade en plan med det här året, så har Herren lett mig till Efesiebrevet 3 och ordet om att bli "rotad och grundad i kärleken". Jag fick ett nytt djup i det bibelordet - förstod att kärleken är Jesus och att Jesus är Ordet. Alltså betyder det mer än att bli rotad i kärleksrelationen med Jesus. Jag behöver också bli rotad och grundad i Guds Ord- Bibeln. Få in det på min insida tills jag blir rotad i det. Grundad.. stadighet.. karaktär!

Visst är det härligt när Herren talar till en och man får ljus över Hans plan och på vilken väg man ska gå. Men det är relativt lätt för den som följer Jesus att säga JA till det Herren säger att Han vill skapa i en när det målas upp fint med ord som "karaktär" och "kärleken".
-"Storslagen plan det där Gud - det vill jag ha!"
Men det är en helt annan sak att låta honom skapa den genom små vardagligheter och bejaka träningen.. hur svarar jag när karaktärsslipningen väl börjar?

Vi inskrivningen förra måndagen när jag fick höra att vi skulle betala 2500:- första månaden så sparkade känslorna bakut. Jag hade ju vetat någonstans att vi betalade startavgift, men hade lyckets lyckligt förtränga det under året. "Vilken idiotiskt hög summa för en Bibelskoleavgift! SÅ mycket kan det väl inte kosta extra för lite böcker?!" Sen när jag hämtade ut mitt startpaket och såg dom där fåniga blåa namnskyltarna ligga där så kände jag hur jag blev irriterad igen. "Så löjligt att man måste ha på sig de där heela året. De är verkligen stora och har så dum fästanordning. De är ivägen och förstör vilken outfit man än har på sig! ..Och nu kan jag inte smita och skita i att ha på mig den heller som jag gjort alla andra år, för nu i den här årskursen är vi exempel och ledare för de andra.."

I en sådan situation märker man ganska fort att man inte har den där karaktären man idealiserat, och halvt inbillat sig att man redan besitter.
Då kände jag hur Herren talade till mig igen. -"Sa du att du var villig att jag slipar din karaktär det här året? Det är här det börjar.."
Jag omvände mig direkt, och istället för att bli förlägen blev jag faktiskt glad. Glad att Jesus bryr sig så mycket att han inte slösar någon tid utan börjar med mig direkt. Tacksam att han värderar min tillväxt så mycket att Han verkligen tar sig an det han talat om att han vill göra.

Nu är jag ännu mer taggad inför det här året och det Han ska göra. Har börjat fatta att det finns inget tak för vad Herren vill eller kan göra om man har ett villigt hjärta. Begränsningarna sätter jag själv när det blir jobbigt eller då jag blir för bekväm. Men nu har jag sagt mitt JA! Det finns en sån kraft i överlåtelsen och jag har mitt sikte inställt på målet det här året, vill inte stanna av eller ångra mitt ja då vardagen slår an. Nej det här är ett segerår som inget annat! "Skapa hur mycket karaktär i mig du vill Herre - jag är villig att gå igenom slipningsprocessen!"

1 kommentar:

PB sa...

Wow, sunshine!!!
Tänk, vilken ljuvlighet som kommer när Jesus kristalliseras mer och mer i dig. Visst, du kommer säkert skrika en del men men vilken frukt därav! Älskar din överlåtelse, låt Jesus ta över, det finns inga begränsningar för dig! Go for it!TÄNK STORT!!! Ber för dig, P

 
SvenskaSajter.com - Den ständigt växande länkkatalogen BlogRankers.com Jesussajten.se Clicky Web Analytics 1000lankar.com - gratis länkkatalog Blogg listad på Bloggtoppen.se Filosofi/Religion Religion