Det är så lätt att jämföra sig. Att titta på det man ser med ögat och genom det förklara sig själv icke godkänd. Speciellt när det kommer till kallelsen..
Jag vet inte om ni har märkt det men jag upplever det i alla fall som att Gud alltid har lite ”för” stora planer för en, för stora för att man på något sätt skulle klara av dem. Ja och han verkar ha det för alla dessutom. Det är just det som gör det så lätt att till och från tvivla på den. ”Nä men jag måste ha hört fel.. Det KAN väl inte vara riktigt så Gud menar”..ALLA får ju så stora fina profetsior men det är ju inte så många som man ser att det händer någonting så stort med”. Nej, Gud har säkert något välberäknat ”pepp system” där han säger saker 10gånger större än han planerar för att få en intresserad och motiverad nog att komma den där tiondelen framåt i verkligheten.
När jag sitter på helgens möten börjar det komma ljus på mina tankegångar och jag inser att det är lite så mina tankar har gått de senaste veckorna. Delvis involverad i arbetsuppgifter som inte är helt i linje med min kallelse, har jag i min kortsynthet glidit in i en misstro, en slags oförmåga att tro på att Gud någon gång egentligen sa det han sagt till mig. Vilket egentligen är konstigt för jag har då inget problem med att komma ihåg i detalj synder jag begått för flera år sen – men härliga profetiska ord från himlen verkar vilja försvinna på något mystiskt sätt bara efter några ynka veckor.
Jonathan Conrathe sa något viktigt på sitt sista möte igår. Han sa att om man förlorar blicken på sin kallelse så tappar man motivationen och kraften att fortsätta. Vad sant det är. Det är ju så det har kännts för mig ett tag nu, kraftlös och med lite motivation.
Nu ser jag att det även förklarar på ett enkelt sätt det som hände mig på Rolf Aukes möte i förrgår. Han profeterade över mig angående min kallelse – bekräftade det som finns i mitt hjärta och som profeterats över mig många gånger förut.
När MirakelFestivalen började sökte jag efter ny kraft och motivation, men det var egentligen en bekräftelse av kallelsen jag behövde. Har jag blicken fäst på målet kommer motivationen och kraften att följa.
När Gud kallar håller Han fast vid sitt ord och menar det Han säger, varken mer eller mindre.
Inlägg
1 kommentar:
Hej, Cristian 24, Östersund. Läste lite i din blogg och ville dela hur jag ser på detta med peppsystem om det går för sig. Jag tror inte Gud säger saker större än vad dem är för att uppmuntra oss. Jag tror att potentialen i profetsian verkligen är så stor som det kommer. Precis som att ett frö innehåller DNA till hela trädet. Men sen är det upp till oss att ta det och tro det behålla det med hjärtat så att vi handlar på det, vi måste även veta att det inte är en fin bild/fina ord, utan något som har givits oss i anden! Varför blir det inte så stort som profetsian många gånger? Enkelt, vi avrundar profetsian till närmsta rimliga proportion efter att vi analyserat den i ljuset av vad som är rimligt och vad andra Gudsmän/andra kristna varit med om. I stället för att ha den som den kom. (kan också bero på att vi släpper bilden, för vi inte förstår att vi har det). När kyrkan upptäcker detta komma det explodera! Hoppas det blev förståeligt hur jag tänker:)
Skicka en kommentar