09 februari, 2009

Mottagare: Emma Åström

Jag har fått, och får bönesvar. Det bara öser in välsignelser över mig och jag vet knappt hur jag ska hantera det. Jag är just i stadiet då jag "lär mig" ta emot Guds kärlek på en djupare nivå, och så hux flux får jag börja träna genom att ta emot från människor.
På ett plan går det ju bra såklart. För förutom den "awkward" stunden då man försöker pipa fram ett tack och fäster blicken i golvet i brist på frimodighet så är det ju bara att ta emot. Det ser väl inte ut att vara så svårt och det är ju bara att göra. Men sen då.. vad kopplar man till mottagandet av en gåva? I alla fall jag har alltid (mot all min huvudkunskap) instinktivt kopplat mottagandet av något med att genast ställas i skuld till den personen. Så tex igår efter en välsignad storhandling på Coop av en givmild själ (som med tanke på sin längd mycket väl kunnat vara en ängel.. jag har hört att änglar ska vara närmare 2 meter nämligen) så kommer jag på mig själv med att tänka att jag måste betala för det! Så sjukt förvrängd man har blivit gentemot Guds tankar egentligen!
Gud ger ju sina goda gåvor fritt och för intet och vill ju att de som känner Honom ska få utstråla Honom sjäv genom att vara de kanaler han använder för attjust ge fritt och för intet. Jag då, som fick ta emot mat fritt och för intet, kan både ta emot de frimodigt utan varken skuld eller skam och samtidigt fårå jag även se Jesus i en handling som reflekterar Hans.

Glad över att hela tiden växa och se Kristus även i vardagshändelser. Tackar Gud för att Han använder människor för att utföra sin vilja och att pådet sättet människor blir välsignade i "both ends" på en och samma gång!

Inga kommentarer:

 
SvenskaSajter.com - Den ständigt växande länkkatalogen BlogRankers.com Jesussajten.se Clicky Web Analytics 1000lankar.com - gratis länkkatalog Blogg listad på Bloggtoppen.se Filosofi/Religion Religion