Touché

Hahahahaha :)
Tack Emanuel!

Helt rätt!

Hur kan man tiga om Sanningen när man fått nys om den?!!
Elisabeth Sandlund skriver det bra i sin blogg på Dagen idag:

"Det är uppmuntrande att Migrationsdomstolen inser att en kristen inte kan hålla sin tro för sig själv"

"Migrationsdomstolens chefsrådman har en annan, och mer realistisk, uppfattning. "Är man kristen förväntar jag mig att man inte vill hålla sin tro för sig själv", sade han i tisdagens Dagen."

Yes - dte är det som är skillnaden mella en levande tro och en livsåskådning - att man mött någon man inte kan hålla tyst om. Oftast när jag pratat med människor ifrån andra religioner är dte just det här som är den största skillnaden har jag märkt.. de vill ofta att man ska kunna mötas i en mitten respekt och bara sitta och tycka det är så fint att vi båda har varsin tro och att vi kan respektera varanda. Själv kan jag inte nöja mig med det! självklart har jag respekt för andra människor och respekt att människor har en annan tro och fri vilja att välja som de vill. Men jag har ingen respekt för att människor ska leva kvar i det dom tror på utan att ha fått höra om Sanningen - Jesus Kristus, så är det bara. För utan att ha hört Sanningen har de ju inte haft möjlighet att ta ett val där de har sett vad de väljer bort. Min bror kallar mig dogmatisk i den här frågan, men jag bryr mig inte - jag KAN verkligen inte tiga om det jag har sett och hört!

Måste sova nu, det är sent och jag är förebedjare i församlingens konferens "Jesus Helar och Upprättar" som pågår hela helgen, men jag tyckte bara det var grymt att läsa det och var tvungen att ge det är "shout out" härifrån!

Kram
-Em

Mer om kommuniteter, radikalitet och väckelse..

Hej alla!
Kul med så mycket reaktioner på mitt inlägg. Jag ska göra mitt bästa att kortfattat svara på en del av det som sagts och utveckla vidare lite.

För att klargöra: det här inlägget ifrågasatte vare sig ett inspirationsmöte borde kallas väckelse, och definitionen av radikalitet så som vi svenskar kommit att ge innebörd till ordet. Det var inget påhopp på kommuniteter angående dess existens, snarare var det en fråga ifall en kommunitet är definitionen av väckelse? I min åsikt är i alla fall inte det som karaktäriserar väckelse. Sen får vi ju naturligtvis hoppas att det är någonting på gång inom kommuniteterna i Örebro och att väckelse stundar. Jag längtar efter att få se väckelse inom alla lemmar i Kristi kropp!

Jag har inte som intention att dela kristenheten i "för eller emot" kommuniteter för det känns som en synnerligen meningslös debatt. Men jag kan ju inte sticka under stolen med att jag efterfrågar evangelisation inom alla kristna organisationer som sysslar med socialt hjälparbete eller humanitärt arbete. Jag är ingen motståndare till bistånd och hjälp, absolut inte.. men first things first. Vilket uppdrag gav Jesus oss först och främst vill jag tänka.. I alla fall anser jag att hjälp och predikan går hand i hand. Hjälper man massa folk utan att de någonsin får höra om Jesus har man inte hjälpt dem till källan för sin godhet utan bara hjälpt för stunden. (Nu säger jag inte -åk ner till de fattiga och predika utan att hjälpa, men jag säger - att man inte som kristen borde göra tvärtom heller.)

Sen angående kommuniteter är det säkert fint för en del att leva så, men rent teologiskt kan jag inte riktigt se att det sätt att leva speciellt finns att hitta i Bibelns uppmaning till oss, utan mer imiterar en levnadsform som beskrivs i Bibelns tider.

Visst, det står massor om att "lämna allt, dö och släppa taget om allt världsligt" - och många kan behöva gå vägen då man rent praktiskt gör sig av med allt, eller allt inom ett speciellt område för en tid, det kan vara bra för att få "Egypten ut ur människan", men slutligen är inte det ett sätt som Bibeln hänvisar oss att leva. Bibeln uppmanar oss att bli "fria från allt som tynger, speciellt synden", och talar sen om välsignelse och överflöd.
Att bli "fattig" är ett hjärtetillstånd vi behöver komma in i för att kunna leva i det överflöd han har berett för oss.

Radikalitet betyder sannerligen "tillbaka till roten"! Den roten när det talas om tro är naturligtvis ROTEN AV EVANGELIET, tillbaka till själva kärnan, vilket är att predika de goda nyheterna om Jesu död och uppståndelse, göra folk till lärjungar, driva ut demoner, bota sjuka.. Som lärjungarna sa.. "Vi kan inte tiga om det vi har sett och hört!" -DET är radikalt!

Sen till dig som undrade så har jag inte väckt upp någon död alls ÄN men det ligget definitivt inom framtidsplanerna. Jag driver ut demoner vid tillfälle då behov finns - senast i Oslo för 2 veckor sen.

Ha en skön dag!
-Em

Väckelse - syns inte det??

Idag blev jag tillfrågad på mitt arbete (i församlingen där jag jobbar) om jag var intresserad av att pröva på någonting som skulle innebära ett nytt förtroende från min församlingsledning. Självklart sa jag ja - alltid glad över mer vad gäller församlingen och att sprida evangelium till de förlorade. Det kom sig lägligt nu också tycker jag eftersom jag haft extra mycket "evangelie sug" och lite "prediko-myror i byxorna" för att inta nya områden de senaste veckorna. Jag vill leva mer radikalt!!

Angående radikalitet så läste jag på Dagen idag om en gemenskaps träff som hölls på ÖMS i helgen med temat "gemenskap i splittringens tid". Artikelns titel var "Unga lockas av ett radikalare liv" och i Dagens ledarblogg ställer Håkan Arenius frågan om det inte är dold väckelse på gång. Nu vill jag inte vara en sån där negativ skribent som klagar på allt eller hittar något att kritisera i varenda artikel, så det är inte var jag är ute efter.. Men när jag läser det här så kan jag inte hålla mig från att undra om inte hela grejen med väckelse är att den syns och märks?

I den radikal reformatoriska bloggen ifrågasätter Jonas varför man envisas att kalla det här (och mycket annan väckelse) för "ungdomsrörelse" när det i själva verket handlar om 30 plussare som samlas. Jag vill väl inte gå in så mycket mer på just det, men jag funderade i samma banor när jag läste att mötet var arrangerat av Magnus Malm som startade tidningen Nytt Liv 1975 och inte alls är ungdom. Om det här nu är "någonting på gång" bland ungdomarna så undrar jag varför inte någon av dessa drog ihop det här mötet?

Sen funderar jag på vad som egentligen pratas om som radikalitet här.. Självklart känner jag inte de som samlats så jag vet inte vare sig de är radikala i sin tro eller ej, så det här är inte en kritik mot någon personligen, men när Jesuslikhet definieras i att klumpa ihop sig och leva i omoderna i kommuniteter och radikalitet definieras i att samlas i grupper för att samtala om fördelar och motgångar i all leva i en kommunitet, ja då tycker jag orden har tappat sin rätta innebörd eller så har de kristna som använder dem förlorat förståelse för vad begreppen handlar om.

Dagens artikel skriver: "Förutom storsamlingar då Magnus Malm eller någon annan bidrar, samlas smågrupper för att samtala om frågor eller dela erfarenheter. Vad gör man när föräldrar tycker det är svårt att besöka en kommunitet? Hur bör ledarskap fungera? Kan man leva i kommunitet med helt olika personligheter"

Förlåt mig om jag misstagit mig, men jag trodde att radikalitet betydde att brinna för någonting så mycket att man inte kan hålla det för sig själv. I kristen bemärkelse; att vara så fylld av Jesu kärlek att man bara måste berätta för människor vare sig det passar sig riktigt eller inte. Att stå upp för sin tro på ett sätt som i andras ögon ses som "modigt" men ur den radikales synvinkel är en självklarhet och ett brinnande "måste".

Sen när säger Jesus till oss att gå ut i hela världen och ha på oss likadana sandaler som han och sitta i en ring på golvet och äta?Eller när säger åt oss att vi ska bo i församlingskollektiv som den första församlingen och vi ska göra det ännu mer.. (ok jag generaliserar, men det gör jag för att göra min poäng tydlig.)

Det är lätt att blanda ihop Kristuslikhet med fysiska attribut eller att tänka sig en Kristuslikhet utifrån ett liknande lidande. Men vart går gränsen i så fall? Stigmata är ju hos katolikerna inget okänt begrepp och hundratals är de som i längtan efter "kristuslikhet" hänger sig själva på kors och uthärdar samma lidande. De flesta av oss evangelikala kristna har ju inget problem med att förstå vad det handlar om när Jesus säger åt oss att "ta vårat kors och följa Honom" eller när Paulus säger åt oss vi är förenade med Kristus" genom en död som hans", men vi verkar ha svårare att fatta vad Kristuslikhet är och hur vi ska tolka Jesu uppmaning till oss.

Står det inte att vi ska gå ut i hela världen och förkunna evangeliet för hela skapelsen. At vi ska gå ut och bota sjuka, driva ut onda andar. Att vi ska göra likadana under som Hans och ännu större?

Visst är det märkligt att har lättare att identifiera oss med Hans smärta, lidande eller enkelhet och hellre vill efterlikna Honom där än bära ut det glädjebudskap och leva ut den seger Han vann åt oss genom sitt lidande.

Peace
-Em

Min lillebror är smartare än mig, men jag vet ändå bäst.

Det har pågått en trosdebatt i kommentars fältet under inlägget "Tänker vidare om Sex" på min blogg och jag känner att ett bra sätt att bemöta detta är att berätta vad innebörden av namnet på min blogg handlar om, och samtidigt berätta om det mest grundläggande i min tro.

Min blogg heter ju som känt "Min Lillebror - är smartare än mig, men jag vet ändå bäst!" Innebörden av den titeln menas högst ordagrant eftersom det syftar på min mycket intellektuelle lillebror som lämnat tron som också gärna kommenterar på min blogg. Han hjälpte mig att fixa min blogg och vi kom skrattande på namnet tillsammans så no hard feelings i det om ni undrar.

Vad jag menar att säga med det uttrycket är att det är Jesus som är vägen, SANNINGEN och livet. Oavsett hjärnkapacitet, intellektualitet, olika förutsättningar i livet, dumhet eller religiösa påfund så finns det en Gud och det finns en sanning. Den sanningen blev uppenbarad i Jesus Kristus, Guds enfödde son, som samtidigt var en uppenbarelse av Gud självt.
Jesus kom till jorden som människa för att leva ett liv som verklig människa såsom vi människor inte klarade av att leva. Han blev den "andre Adam" ..eller vi kan egentligen säga den förste Adam (adam betyder människa) for Han var den förste och ende som levde så som vi varje människa var menade att leva dvs. utan synd och naturlig i perfekt relation med den övernaturlige Guden.

Syftet med Jesus perfekta liv var att dö, den död som var menad oss som inte höll måttet och som brutit vår relation med Gud. Han blev vår ställföreträdare för domen och straffet blevlagt på Honom för att vi istället i utbyte skulle få Hans frid, den frid och det liv som han förtjänat genom sin rättfärdighet. I tro på Jesus och på det han gjorde på korset för vår skull tar vi därmed emot den nåd Han visat oss och blir iklädda Kristi rättfärdighet. De synder som var tillräknade oss blev lagda på Honom och vi går fria och har fått evigt liv.

Ja Bibeln beskriver det ännu bättre och säger att vi blir "födda på nytt", blir "en ny skapelse" att "det gamla är förbi, se någonting nytt har kommit". Precis som en get föder en get och inte ett får så föddes vi i den syndiga världen och är därför av syndig natur. En get kan omöjligt bli ett annat djur än den blivit född till även om den vill det. Om geten sen ser att bara får kommer in i fållan, och vill dit in själv, spelar det ingen roll om geten sågar av sig hornen, permanentar pälsen och ser allmänt fårktig ut.. den är ändå en get och det är bara det man är född till som utgör vem man är och ens identitet. På samma sätt kan vi inte på något sätt bli annat än syndare om det inte sker ett mirakel. spelar ingen roll hur bra vi är, hur smarta vi är hur mycket vi tror att vi "lurar systemet" genom att "permanenta pälsen" och försöker se bra ut och vara bra. "Alla har syndat och saknar härligheten från Gud" står det i Rom 3:23

Vad löser situationen då om Gud inte har överseende med synd? Vi behöver inte överseende med synden.. hur kan man ha överseende med vår hela natur, då är det ju hela vi som är problemet, inte bara en del saker vi gör! Nej vi behöver en NY natur helt och hållet! Vi behöver bli födda på nytt! därför står det att vi har blivit "födda av Gud"
Ef 4:24 "Ni har iklätt er den nya människan, som är skapad till likhet med Gud, i sann rättfärdighet och helighet. "

När man möter Jesus och möter Hans kärlek så förvandlas verkligen ens liv radikalt. Man blir en ny skapelse, och man ser också på världen med nya ögon. Bibeln beskriver det som att "töcknet för ögonen, eller fjället för ögonen" försvinner och man kan se Sanningen. Detta går inte förklara bättre än att bara förklara evangeliet för en som inte är troende. En grävling har väldigt begränsat seende.. man kan inte i någon mån förklara grävlingen fram till ett bättre seende. Den behöver bli född som nåt annat med bättre ögon för att det skulle vara möjligt.

Well, så är det att bli kristen. Man får en ny natur, blir Guds barn med nya ögon. När man upplever det känns det som att hitta hem på riktigt och det är det bästa jag någonsin varit med om. Det är som med Mowgli i Djungelboken - en människa uppväxt med djur och har aldrig sett en annan människa förut. När han första gången ser en människa så vet han bara att de är av samma slag som han. Han känner igen vad han var skapad för först när han såg det. När vi möter Gud känner vi igen vårt ursprung och vad vi var skapade för. Helt plötsligt stämmer det.
Som en konstigt format bit sten som man inte har nån aning om vart den kom ifrån eller varför den har den form den har, förrän man hittar huset biten satt på och hittar den exakta plats den passar perfekt i.
Ja innan man möter Jesus är man verkligen som en irrande höna i jämförelse med efter..

SÅ.. Min lillebror må vara "smartare" eller åtminstone mer intellektuell än mig - men jag har mött Sanningen och därför vet jag ändå bäst!

Lots of love
Em

PS. Jag älskar dig Edvin!

Sex säljer!

Sex säljer har jag märkt.. Gomorron kanske du tänker - och visst, jag menar inte att jag inte visste det innan, men nu har jag sett det first hand. Jag har nämligen haft ordet Sex med i mina två senaste blogginlägg och gissa om det har höjt min besökarstatus!
Well självklart har det lite att göra med att jag blivit bättre på att länka i mina inlägg till det aktuella jag skriver om också, så det har funnits "fler vägar hit" men ändå, det är mycket mer än så!

Här är en bild på mig och min lillebror tagen i somras

Nåja - för att läsa om sex eller inte så är jag glad att du är här! Hoppas du funnit en blogg du kommer bli "hooked" på! Om du har läst några blogg inlägg ner så vet du att mitt vittnesbörd nyligen spelats på kristen TV och jag har uppmuntrat folk att se det via min församlings webbTV tjänst. Well, igår pratade jag med en tjej på Facebook som sa att hon och hennes ofrälsta mamma hade sett mitt vittnesbörd och nu ville mamman följa med till kyrkan! Att höra det gör mig verkligen glad! Det är det absolut bästa jag kan tänka mig kan komma från det där vittnesbördet och från att jag tjatat på att alla ska se de! :) Jag vill verkligen dela med mig om det Jesus har gjort för mig och det bästa sättet jag kan göra det på är på ett personligt sätt. Har du inte sett mitt vittnesbörd än så gör gärna det och har du någon ofrälst i familjen så varför inte låta dem se det också? Man vet ju aldrig liksom! :)

Allt gott min vän!
-Emma

Tänker vidare om sex..

Jag har tänkt vidare angående ämnet sex bland unga som jag berörde i förra bloggen och som är ett aktuellt bloggämne nu pga påvens uttalande och kristna feminist bloggaren Claras debattartikel i Expressen som det skrivits om på Dagen häromdagen.
Sex bland unga ses på alltför lätt och det leder till könssjukdomar och oönskade graviditeter. Abortsifrorna bland unga har skjutit i taket de senaste åren och inte att förglömma har självmordsstatistiken bland unga gjort det också.

Efter att ha läst IKON Hannas svar till Clara debatten fick det mig att vilja yttra mig ännu lite granna. Hon driver frågan vidare precis som jag igår och tar den inom vår kristna sfär och funderar på vad som är problemet med hur vi gör med det unga i församlingen. Vad säger vi till dem och hur förbereder vi dem för ett tonårsliv som peppras av sex propaganda och tryck? Vad kan vi göra utifrån församling och kyrkas perspektiv? Och vad har vi i kyrkan gjort fel i vår "sexualundervisning" till unga?

Jag anser att mycket undervisning inom kyrkan skuld belägger sex. Man undervisar så att man nästan synd kategoriserar sex i sin helhet i hopp om att ungdomar ska hålla sig från det före äktenskapet, men faktiskt är nog detta tankesätt åt skogen. Som vi alla vet blir det förbjudna oftast mer attraktivt och begären större.

Jag tror den lilla "sex" undervisning som finns i kyrkan behöver utökas och snarare handla om sexualiteten än om sex. Undervisning om sexualtiteten i positiv bemärkelse är föga hört om inom ungdomssamlingarnas ämnen. Sanningen är ju den att en klarare medvetenhet om att sexualiteten är bra är skapad av Gud, är naturlig och att sexuella känslor inte är konstiga är sunt! Det gör det lättare för ungdomar att våga prata om sina funderingar och framför allt det de kämpar med som har med sin sexualitet att göra. Detta förhoppningsvis på trycket och de där känslorna att "jag är ensam om de här känslorna" behöver inte växa till att ungdomarna känner sig syndiga eller äckliga, för då är det svårare att stå emot "begäret som föder synd."
Vi måste bort från den här "doldis sexualiteten" som håller unga från att prata om sex och istället får dem att känna sig annorlunda, orena eller mindre kristna för att de upptäckt sin sexualitet och påverkas av den!

I samband med detta behöver vi naturligtvis predika mer nådesförkunnelse till ungdomar så de identifierar sig med en rättfärdiggjord, pånyttfödd individ snarare än en syndare. Det man tror att man är handlar man utifrån och som vi vet är det faktiskt inte gärningarna som gör individen.

Alltså: mindre syndakatalog i kyrkan - mer nådesförkunnelse och mer undervisning om sexualiteten som naturlig så som Gud skapade den och utifrån det hjälp unga bearbeta och förstå sin sexualitet utifrån Guds perspektiv så de kan aktivt välja att avstå sex fram till äktenskapet!

04.27

Klockan är 04.27 och jag är fortfarande vaken. Det är ovanligt för att vara mig nuförtiden måste jag erkänna.. jag har blivit för gammal och för upptagen med jobb för att orka hålla på och vara uppe och flamsa på nätterna:)

Nu har jag i och för sig inte flamsat så mycket ikväll, endast hälsat på lillebror och sett en lite för lång film för att ha börjat så sent.. Filmen var härlig i alla fall - Into the Wild heter den och handlar om en kille (Chris) som gör sig av med allt han har för att sticka upp till Alaska och leve ensam ute i vildmarken någon slags jakt på det enkla, vackra och sanna. Var en sann berättelse och en mycket berörande film, och karaktären hade en del skön insikt. Ändå behöver man inte vara en rocket scientist för att se att bortom romantiken i denna vackra film finns en karaktär som egentligen är en ganska ung naiv idealist som driven av bitterhet mot sina föräldrar. Bäst var i alla fall precis innan slutet, då Chris får sin bästa insikt av alla där ute i vildmarken - att allt det vackra han eftersträvat i slutändan inte betyder något om han inte har någon att dela den med.

Det fick mig att tänka på att egentligen är ingen människa lycklig eller tillfreds helt i sin ensamhet. En del kanske behöver dra sig undan, ha tid för sig själv, tid att bearbeta och komma bort från allt ljud. Men precis som i filmen så kommer man nog efter några år tillsist till insikten att man egentligen helllre skulle dela det hela med någon. Så som jag ser på det ligger det till så för att alla människor är skapade för relationer och däri först och främst för relationen med Gud. Många har kanske inte insikten just att den där känslan att vilja vara i tvåsamhet hellre än i ensamhet har sitt ursprung i Gud, men jag är övertygad om att alla känner av det mer eller mindre och på sina egna sätt fyller detta behov med ett eller annat. Jag skulle bara önska att fler fyllde det med relationen till Gud..

Jag läste en artikel på Dagen idag om att kristna modebloggaren Clara ifrågasatt RFSUs syn att kondomer är lösningen för "säkert sex" och att unga upp till 25 år borde får gratis preventivmedel. Hennes tes gick i Påvens anda att avhållsamhet är bättre än halvsäkra lösningar som ändå inte ändrar på destruktivt beteende eller får unga att tänka om och ta mer ansvar.

Jag håller med! Absolut är ett förändrat tänkande hos unga bättre. Självklart är synen på sex i samhället idag helt förvrängd. Det är otroligt sorgligt att så många fyller sitt inbyggda behov av relationer, kärlek och bekräftelse med sex och falsk intimitet för tidigt. Men hur ska man egentligen göra någonting åt det? Frälsningen i dess fulla bemärkelse som innebär nytt liv helande och upprättelse är ju självklart den ultimata lösningen på en ändrad relationsbild och förnyad identitet, men med alla som inte är frälsta då?

Går det förstärka ungas självkänsla och ändra deras syn på sex? Eller är detta också bara en del av världens rapida stupande utför i sista tiden och kommer att kulmineras i katastrof som Wilkerson profeterat? Är det en ok grej för en kristen att dra sig undan från allt och bara sticka ut i ödemarken och lämna världen åt sitt öde som Into the Wild killen?

Vad tycker du?

Thohopp å gonatt
Em

Det här får du inte missa!!

I höstat spelades ett TV program in där jag fick berätta om mitt liv, min väg till Gud och mitt helande. Bara härom veckan sändes det äntligen på Kanal 10 och andra kristna lokalkanaler såsom Visjon Norge osv och när jag såg det så tänkte jag "shit vad bra!" Här kommer det ju verkligen fram vad jag varit med om och det blir så tydligt vad Jesus har gjort för mig.

Så på samma sätt som jag gladde min åt att läsa omatt Gladys del Pilar gett sitt liv till Jesus så hoppas jag att ni ska glädjas med mig när ni ser det här vittnesbördet!

Jag skulle önska att alla såg det här (otroligt nog, fastän jag ser mig själv på TV säger jag så) , men åtminstone ni som känner mig rekommenderar jag att ta tiden och kolla på det här. Jag vill dela den här biten av mitt liv med dig.

Missa inte TÄVLINGEN på gallupundersökningen här brevid. Den som röstar rätt vinner vinner ett gratis fika på Arken nr du kommer och hälsar på! :)

Massa kramar från mig