Den frustrerande kärleken..

Att den ska vara så frustrerande kärleken! Inte kärleken i sig såklart, men bristen därav.. och därmed blir även faktumet kärleken frustrerande för har man den inte är det frustrerande!
Jag pratar naturligtvis om kärleken personifierad - Jesus Kristus. Det är ju inte så att jag inte har Jesus, för det har jag ju ständigt och jämt som fräls, ett "Kristi tempel" som jag är. Men att kunna ta emot kärleken från Honom.. ja det är i min värld någonting helt annat.
Jag har kommit nu till en punkt i mitt liv då jag i mina livsval otroligt påtagligt upplever behovet av kärleken för att fungera korrekt (och långvarigt) i den väg jag valt. Det är inte nödvändigtvis så att inte har något av kärleken eller att jag går under på den sparlåga av kärleken som jag lever på, däremot pga av brist på den är jag ständigt frustrerad. Det jobbiga med det (förutom frustrationen själv såklart) är att det ibland när måttet är uppsamlat så tippar det över lite varstans på vem som helst. Det kan vara minsta lilla grej och min reaktion är helt oresonlig.. frustrationen tar över. Det är inte så ofta det visar sig i bråk eller så utan snarare visar det sig på ett lite oväntat sätt att jag inte kan hålla tillbaka tårarna, oftast samtidigt som jag argumenterar onödigt starkt om någonting relativt oväsentligt.
Ååh, jag behöver mer av kärleken!

Det jag mestadels frustrerar mig över är att jag inte älskar med Kristi kärlek och inte brinner för Hans vilja så mycket som jag skulle vilja. Jag inte har det tålamod som kärleken ger, den uthållighet som kärleken ger eller den vänlighet och kärlek som kärleken ger. ..Frustrerande att stå i situationen att vilja "känna" och vilja vilja något som man inte känner eller vill nog.
Latheten has got the best of me. Damn it!

"Men det är ju bara att vara i Guds närhet och bli fylld av Hans kärlek, ingen prestation bara ta emot" säger någon (säkert är det du som tänker högt). Ja, vad bra då.. du tror inte jag som kämpat med det här i evigheter har inte kommit på det då? Jo men det är inte det som är grejen. Sån tur är har den Helige Ande uppenbarat grejen för mig..

Grejen är att för att kunna ta emot kärleken krävs det att man låter sig älskas.
..och tydligen har jag fortfarande en slags spärr där.

Men inte länge till så det så!

Frustrerande att det ska ta sån tid bara - helandet!