Elisabeth Sandlund skriver det bra i sin blogg på Dagen idag:
"Det är uppmuntrande att Migrationsdomstolen inser att en kristen inte kan hålla sin tro för sig själv"
"Migrationsdomstolens chefsrådman har en annan, och mer realistisk, uppfattning. "Är man kristen förväntar jag mig att man inte vill hålla sin tro för sig själv", sade han i tisdagens Dagen."
Yes - dte är det som är skillnaden mella en levande tro och en livsåskådning - att man mött någon man inte kan hålla tyst om. Oftast när jag pratat med människor ifrån andra religioner är dte just det här som är den största skillnaden har jag märkt.. de vill ofta att man ska kunna mötas i en mitten respekt och bara sitta och tycka det är så fint att vi båda har varsin tro och att vi kan respektera varanda. Själv kan jag inte nöja mig med det! självklart har jag respekt för andra människor och respekt att människor har en annan tro och fri vilja att välja som de vill. Men jag har ingen respekt för att människor ska leva kvar i det dom tror på utan att ha fått höra om Sanningen - Jesus Kristus, så är det bara. För utan att ha hört Sanningen har de ju inte haft möjlighet att ta ett val där de har sett vad de väljer bort. Min bror kallar mig dogmatisk i den här frågan, men jag bryr mig inte - jag KAN verkligen inte tiga om det jag har sett och hört!Måste sova nu, det är sent och jag är förebedjare i församlingens konferens "Jesus Helar och Upprättar" som pågår hela helgen, men jag tyckte bara det var grymt att läsa det och var tvungen att ge det är "shout out" härifrån!
Kram
-Em
Inlägg
3 kommentarer:
Och just denna ovillighet till att diskutera med och ta lärdom från oliktänkande är ju ofta problemet med den missionerande kristnes framförhållning...
För att inte tala om de faror som sådan fundamentalism kan innebära i antropologiskt perspektiv.
Äh, skitsnack Ed! den starkaste kulturen vinner, så är det! det har fört fram civilisationen steg för steg under årens lopp. Om din inställing varit rådande under medeltiden så skulle vi fortfarande offra människor vid det "heliga trädet" i Sigtuna (blot) och kriga i österled..... Skärpning!
Vad utesluter disskusion om man "missionerar"? Det är bara ditt antagande. jag har en faster som är "brinnande" buddist, vi har intresanta disskusioner, jag tycker buddismen är skräp men det hindrar inte att jag kan identifiera henne som en sökande människa och i det kan vi mötas på samma plan. DU är EXTREMT fördomsfull. Är det så (rätta mig om jag har fel) att du växt up i en kristen familj?
/Red five
Hej Red five.
Vilket skojigt ämnesbyte.
Jag pratade inte om att det nödvändigtvis skulle behöva finnas något "värde" i att respektera alla möjliga kulturarv och så vidare. Jag menade bara "mission" i den bemärkelsen att alla som berättar om sin religiösa trosuppfattning med syfte att övertyga dem man möter om att det man säger är sant brukar mission.
Jag klandrar inte kristna (eller någon annan för den delen) för att de missionerar. Klart jag kan förstå att om man tror sig ha fått reda på sanningen och att medvetenhet om denna sedan avgör människors eviga öde, så vill man också berätta om detta för människor.
Allt jag säger är att det hos kristna missionärer OFTA (Notera att detta inte behöver vara gällande i alla reella fall. Jag vet inte hur det står till i fallet med dig och din faster t.ex. Ordet "ofta" finner du även i mitt första inlägg här ovan) kan förekomma en ovillighet till att snarare söka sanningen, ta lärdom av och lyssna på den andre parten, än att bara få säga sin mening.
Sålunda tänkte jag förtydliga vad jag menade i mitt första inlägg:
OM alla kristna har rätt och Jesus verkligen har uppstått, är vår frälsare, Guds son osv.. SÅ kan det i många fall vara ineffektivt att bedriva denna sorts mission eftersom det många gånger kan få människor att känna sig underminerade och påhoppade.
OM kristna har fel så missgynnar denna sorts mission ofta den kristnes egen väg till att få reda på vad som egentligen är sant...
Jag säger absolut inte att alla missionärer (och kristna) har stängda öron. Jag säger bara att de OFTA har stängda öron i den bemärkelsen att de slutar upp med att vara sanningssökare och filosofer och istället börjar lyssna på alla oliktänkande som om de var sjuka patienter som talar osanning i villfarelse.
Jag är inte extremt fördomsfull. Det är du som hoppar i förväg och lägger in egna poänger i det jag skriver.
För övrigt: Varför drar du slutsatsen att jag skulle vara fördomsfull på grund av att jag skulle ha vuxit upp i en kristen familj? Såvida jag inte är en revolterande tonåring som på fruktansvärt onyanserad basis gör uppror mot familjen och alienerar föräldrarna, så borde jag väl på sätt och vis vara mindre fördomsfull mot kristna än gemene man om jag skulle ha vuxit upp i en kristen familj?
Argument: Att leva som en familj innebär i de allra flesta fall att man kommer närmare in på livet på varandra än vad man hade gjort om man inte hade vart familj. Man märker då att de man lever med är människor som tänker, känner, agerar och tar ställning. Man lär känna varandra och lär sig läsa varandras beteenden. Man börjar lita på varandra och delar med sig av sina upp- och nedgångar i livet med varandra...
Ha det så bra.
Skicka en kommentar