Gud finns!

en polare berättade om en evangelisationssatsning de har sin kyrka och gav mig länken till den här bloggen som har bild på deras annons. GRYMT bra annons tycker jag! Den bloggartikeln finns här.

http://www.dagen.se/blogg/familjeblogg/2009/01/gud-finns

Gud finns.. bara rätt och slätt. Det är personligt, en angelägen fråga alla undrat över, och definitivt talar den vädigt direkt till den som läser. Gillar det skarpt!

Tycker dock att sajten www.gudfinns.se skulle vara lite tydligare och framförallt mer personlig. Det ska inet ta ännu ett "klick" när man kommer till sajten för att behöva bli tilltalad i sitt innersta igen och bli erbjuden möte med den som känner ens insida.

För till fället känns deras förstasida mer som reklam eller säljsnack för kristendomen. en sen när går det logiskt övertla folk till tro? Tycker det vore bättre om de håller sig till det personliga tilltalet utifrån "vissheten" att det berör något alla undrar över men inte säger, det är bättre än att försöka övertyga.

Det var ju just det radikala tilltalet som var så bra i annonserna.

Kärleken

All ytlig förändring måste gå.

Alla försök att förändra sig själv eller prestera bättre.

Alla psykologiska diagnoser faller.

Vi måste till roten bakom all missfunktion för att lösa problem och skapa förändring.

I Guds kärlek allenast finner vi svaret.

Mera ljum?

För en tid sen blev en kristen väninna riktigt arg på mig för att jag pratade för mycket om Jesus. Hon tyckte jag kunde "tona ner lite" och inte pracka på människor saker de inte trodde på.. "människor har ju rätt att tro vad det vill Emma!"
Till saken hör att den ofrälsta killen i fråga (hennes pojkvän) visste att jag var frälst och startade själv konversationen med att fråga mig om Jesus.
Min väninna försökte efteråt få mig nästan att lova att inte prata med honom om Jesus igen ifall vi alla sågs igen..
...

..men hur skulle jag nånsin kunna göra det? Ber hon mig vara mer.. ljum?
Jag skulle kunna skriva "man måste lyda Gud mer än människor".. men det är inte ens det det handlar om.
Jag vill inte...

Hur skulle jag kunna hålla tyst om det jag sett och hört??
Oschysst att ha fått "insider information" och inte dela med sig av den tycker jag :)



Kan förövrigt rekommendera att gå med i lastfm.se och skriva in Hillsong, Casting Crowns, Paul Baloche eller något annat bra i sökordet.
På lastfm får man lyssna hur länge som helst på hur mycket gratis musik man vill uppdelat i den kategori man själv vill (det är ju rätt gammalt så det vet du säkert?..)
Så om jag söker på tex Norah Jones kan jag lyssna på NoraJones radio och då spelas hon och massa liknande musik i samma kategori och stil som hennes musik. Skönt verkligen! Man kan ställa in precis vad man känner för att lyssna på och så upptäcker man massa ny musik också som man inte visste var lika bra som det man sökte på.
..Nej jag får inet betalt från lastfm för att säga sådär :) jag bara tycket att det är så braa!

För övrigt så var det frysen som stod på glänt alla ni som undrade vad det var som pep i min lgh inte aliens tyvärr :)

The bomb squad!

Bisarr början på veckan.. Jag vaknade i morse av att jag hörde ett rytmiskt pipande.. lite avlägset, men ändå i lägenheten liksom. Det höll på simultant med alarmen på mobilen (ja, jag sätter alla..) så det var en väldig röra av ljud och en viss läskighet med det där konstiga pipandet som var kvar fastän jag tryckt på snooze.. I mitt "mitt emellan vaken och dröm" stadie försökte jag komma underfund med vad det var som pep, vad det lät mest som, och kom i mitt flummiga tillstånd fram till att det mycket väl kunde vara en bomb. Med detta konstaterat var jag ändå för trött för att stiga upp för att undersöka saken och "kasta ut bomben från balkongen"..

Såhär såg det ut utanför min lägenhet i morse..
Det visade sig senare (efter lång utredning av "the bomb squad") att...

Jag har aldrig..

Läste just en profil på 7e himlen (ja jag är med på denna kristna sk. "dejtingsida") och "måste" blogga om det jag läste. (Hoppas ingen tar illa upp - jag skriver inte vem det är.) I alla fall. På en profil på 7e beskriver sig en kille som kreativ och i underton lite annorlunda än vanligt folk . Han pratar hellre än att se på TV och skriver, jag citerar:

"Diskuterar hellre och slänger gärna in en brandfackla för att få igång snacket."

Ok, låter bra.. någon som inte älskar att fylla sig med meningslös propaganda utan hellre umgås och utbyter tankar. Fine.
Killen beskriver sig även som kristen - pingstvän om jag inte minns fel, men kommer sen med bomben. Tror du inet han brister ut i den mest dumförklarande kommentar om tro man kan göra och skriver:

"När det kommer till Gud har jag aldrig ifrågasatt min tro och har upplevt för mycket för att kunna backa."

34 årig kristen karl som till råga på allt vill kalla sig intellektuell tänkare! ..Ja hörrudu, vad ska man säga?! Ett av de absoluta fundamenten i tron ÄR ju ifrågasättandet. Inte dess ständiga närvaro naturligtvis eller ifrågasättande till punkten att det kväver kärleken och förhärdar ens hjärta, men genomgången av ifrågasättandet av ens tro är essentsiellt för att ha en bearbetad och verklig tro. Det är även nödvändigt för att möjliggöra tillväxt i vishet och kunskap om Gud.
Absolut kommer all verklig kunskap genom uppenbarelse från Herren, men frågar man inte får man inga svar brukar man ju säga - och detsamma är ju relativt sant även angående Gud. Det är väldigt sällan jag, till exmpel i min egen vandring med Gud, fått en massa uppenbarelser och möten med Gud om jag inte själv velat ha dem eller bett om att få dem.

Att aldrig ha ifrågasatt sin tro får den i mina ögon att låta som en ganska ohållbar "luftslottstro" som finns så länge övertygelsen eller de inlärda fakta man fått lära sig om Gud inte utmanas. Det är förvisso så att månge lever och dör med en sådan tro just för att de aldrig utmanas (och undviker att göra så) i trosfrågpr de vigt sitt liv till. Problemet med detta är endast att dessa missar den intima närheten det är att verkligen känna Jesus och även oftast missar att ådstakomma något av värde för Guds Rike, utan lever för sig själva. Tron blir en hobby till för trygghetens och igenkännandets skull.

Så varför ifrågasätter inte fler sin tro? Ja frågar du mig så tror jag mycket handlar om fruktan. Fruktan för att bli "överbevisad", att inte kunna ge svar håller människor från att fråga frågor om tron (eller till Gud) som de säkerligen borde. Det är i mänskligt beteende överlag att frukta att börja "gräva i" saker man inte förstår sig på eller kan hitta något logiskt svar på. Men varför är vi så dumma att vi tror att bara för att vu inet kan svara på det eller förstå oss på djupen i det så kan det inte vara sant eller finnas ett svar? Bara det påståendet där är ju egentligen det dummaste av alla om man säger sig tro på en omniscient Gud.

Har du en relation med Honom är det safe (och rekommenderat) att ifrågasätta din tro! Gud tål det! Så länge du inte slutar att be och läsa sanningen som är Guds Ord. Lämnad endast år din egen hjärna är du begänsad och lätt bedragen.
Knepet med att vara brinnande troende och ändå tänkare och ifrågasättande är att alltid omfamna tron - inte tvivlen. Det kan man i längden bara göra om man mött Gud genom kärleksrelationen till Honom. Har man mött Gud kan man VETA - trots brist på svar eller förklaringar för varje motargument eller fundering.. man vet genom uppenbarelse genom mötet med Honom som ÄR sanningen. Vare sig man kan svara på alla existensiella tankegångar, förklara bort information man hör i Zeitgeist, gudlösa tv program eller från new ageare eller vad det än må vara, så kan man genom mötet med den evige VETA att han är Gud. Vi är skapade att känna igen sanningen, så den går att finna, och motsatt alla humanister, ateister, evolutionister, antagonister, konsekvensetiker och uteslutningsmetoder så kan man VETA sanningen, utan att ha sett honom med blotta ögat eller att ha provat alla andra vägar först.

Den frustrerande kärleken..

Att den ska vara så frustrerande kärleken! Inte kärleken i sig såklart, men bristen därav.. och därmed blir även faktumet kärleken frustrerande för har man den inte är det frustrerande!
Jag pratar naturligtvis om kärleken personifierad - Jesus Kristus. Det är ju inte så att jag inte har Jesus, för det har jag ju ständigt och jämt som fräls, ett "Kristi tempel" som jag är. Men att kunna ta emot kärleken från Honom.. ja det är i min värld någonting helt annat.
Jag har kommit nu till en punkt i mitt liv då jag i mina livsval otroligt påtagligt upplever behovet av kärleken för att fungera korrekt (och långvarigt) i den väg jag valt. Det är inte nödvändigtvis så att inte har något av kärleken eller att jag går under på den sparlåga av kärleken som jag lever på, däremot pga av brist på den är jag ständigt frustrerad. Det jobbiga med det (förutom frustrationen själv såklart) är att det ibland när måttet är uppsamlat så tippar det över lite varstans på vem som helst. Det kan vara minsta lilla grej och min reaktion är helt oresonlig.. frustrationen tar över. Det är inte så ofta det visar sig i bråk eller så utan snarare visar det sig på ett lite oväntat sätt att jag inte kan hålla tillbaka tårarna, oftast samtidigt som jag argumenterar onödigt starkt om någonting relativt oväsentligt.
Ååh, jag behöver mer av kärleken!

Det jag mestadels frustrerar mig över är att jag inte älskar med Kristi kärlek och inte brinner för Hans vilja så mycket som jag skulle vilja. Jag inte har det tålamod som kärleken ger, den uthållighet som kärleken ger eller den vänlighet och kärlek som kärleken ger. ..Frustrerande att stå i situationen att vilja "känna" och vilja vilja något som man inte känner eller vill nog.
Latheten has got the best of me. Damn it!

"Men det är ju bara att vara i Guds närhet och bli fylld av Hans kärlek, ingen prestation bara ta emot" säger någon (säkert är det du som tänker högt). Ja, vad bra då.. du tror inte jag som kämpat med det här i evigheter har inte kommit på det då? Jo men det är inte det som är grejen. Sån tur är har den Helige Ande uppenbarat grejen för mig..

Grejen är att för att kunna ta emot kärleken krävs det att man låter sig älskas.
..och tydligen har jag fortfarande en slags spärr där.

Men inte länge till så det så!

Frustrerande att det ska ta sån tid bara - helandet!

Gaaaah!!!

Varför sover jag inte?!! Helt sjukt hur omställd man blir genom att vara julledig och inte jobba såhär. Min kropp och hjärna är ovana och vet inte vad de ska ta sig till!

Klockan är i alla fall tjugo över fem på natten.. jag har legat i sängen väldigt länge, men steg upp för ett tag sen då jag för mitt liv inte verkar kunna somna.
Länge har jag legat helt vaken och försökt hjälpa sömnen på traven genom att medvetet försöka tänka oklart, ologiskt och allmänt flummigt (för jag inbillar mig att det är så hjärnan håller på när jag sover), men förgäves.. min hjärna vill inte alls vara flummig tyvärr.

I morgon börjar jag jobba igen om jag är fri från min dunderförkylning!