16 januari, 2009

Jag har aldrig..

Läste just en profil på 7e himlen (ja jag är med på denna kristna sk. "dejtingsida") och "måste" blogga om det jag läste. (Hoppas ingen tar illa upp - jag skriver inte vem det är.) I alla fall. På en profil på 7e beskriver sig en kille som kreativ och i underton lite annorlunda än vanligt folk . Han pratar hellre än att se på TV och skriver, jag citerar:

"Diskuterar hellre och slänger gärna in en brandfackla för att få igång snacket."


Ok, låter bra.. någon som inte älskar att fylla sig med meningslös propaganda utan hellre umgås och utbyter tankar. Fine.
Killen beskriver sig även som kristen - pingstvän om jag inte minns fel, men kommer sen med bomben. Tror du inet han brister ut i den mest dumförklarande kommentar om tro man kan göra och skriver:

"När det kommer till Gud har jag aldrig ifrågasatt min tro och har upplevt för mycket för att kunna backa."

34 årig kristen karl som till råga på allt vill kalla sig intellektuell tänkare! ..Ja hörrudu, vad ska man säga?! Ett av de absoluta fundamenten i tron ÄR ju ifrågasättandet. Inte dess ständiga närvaro naturligtvis eller ifrågasättande till punkten att det kväver kärleken och förhärdar ens hjärta, men genomgången av ifrågasättandet av ens tro är essentsiellt för att ha en bearbetad och verklig tro. Det är även nödvändigt för att möjliggöra tillväxt i vishet och kunskap om Gud.
Absolut kommer all verklig kunskap genom uppenbarelse från Herren, men frågar man inte får man inga svar brukar man ju säga - och detsamma är ju relativt sant även angående Gud. Det är väldigt sällan jag, till exmpel i min egen vandring med Gud, fått en massa uppenbarelser och möten med Gud om jag inte själv velat ha dem eller bett om att få dem.

Att aldrig ha ifrågasatt sin tro får den i mina ögon att låta som en ganska ohållbar "luftslottstro" som finns så länge övertygelsen eller de inlärda fakta man fått lära sig om Gud inte utmanas. Det är förvisso så att månge lever och dör med en sådan tro just för att de aldrig utmanas (och undviker att göra så) i trosfrågpr de vigt sitt liv till. Problemet med detta är endast att dessa missar den intima närheten det är att verkligen känna Jesus och även oftast missar att ådstakomma något av värde för Guds Rike, utan lever för sig själva. Tron blir en hobby till för trygghetens och igenkännandets skull.

Så varför ifrågasätter inte fler sin tro? Ja frågar du mig så tror jag mycket handlar om fruktan. Fruktan för att bli "överbevisad", att inte kunna ge svar håller människor från att fråga frågor om tron (eller till Gud) som de säkerligen borde. Det är i mänskligt beteende överlag att frukta att börja "gräva i" saker man inte förstår sig på eller kan hitta något logiskt svar på. Men varför är vi så dumma att vi tror att bara för att vu inet kan svara på det eller förstå oss på djupen i det så kan det inte vara sant eller finnas ett svar? Bara det påståendet där är ju egentligen det dummaste av alla om man säger sig tro på en omniscient Gud.

Har du en relation med Honom är det safe (och rekommenderat) att ifrågasätta din tro! Gud tål det! Så länge du inte slutar att be och läsa sanningen som är Guds Ord. Lämnad endast år din egen hjärna är du begänsad och lätt bedragen.
Knepet med att vara brinnande troende och ändå tänkare och ifrågasättande är att alltid omfamna tron - inte tvivlen. Det kan man i längden bara göra om man mött Gud genom kärleksrelationen till Honom. Har man mött Gud kan man VETA - trots brist på svar eller förklaringar för varje motargument eller fundering.. man vet genom uppenbarelse genom mötet med Honom som ÄR sanningen. Vare sig man kan svara på alla existensiella tankegångar, förklara bort information man hör i Zeitgeist, gudlösa tv program eller från new ageare eller vad det än må vara, så kan man genom mötet med den evige VETA att han är Gud. Vi är skapade att känna igen sanningen, så den går att finna, och motsatt alla humanister, ateister, evolutionister, antagonister, konsekvensetiker och uteslutningsmetoder så kan man VETA sanningen, utan att ha sett honom med blotta ögat eller att ha provat alla andra vägar först.

3 kommentarer:

Anonym sa...

Mycket bra! jag håller med. Synd bara att många i kyrkan inte vågar ifrågasätta och att visst ledarskap inte direkt uppmuntrar till det...

Sara Mårtensson sa...

Hej Emma!

Jo det är jag :-) Kul att du också har en blogg! Jag vet ju om Elins men visste inte att du också hade en. Ska titta in här och läsa en annan dag när jag har tid :-)

Kram Sara

Sara Mårtensson sa...

Tack! Vad roligt att du gillade mina bilder :-) Har ju fått mig en ny kamera av Robert!

Det var en fin ide men jag brukar inte länka till andra bloggar förutom de det är tävling hos. Jag skulle nog inte få göra annat än att länka och jag vill inte heller glömma bort någon.. Jag använder bloglovin för att följa bloggar.. känner du till det?

Hur ska du expandera?? *nyfiken*

Kram Kram

 
SvenskaSajter.com - Den ständigt växande länkkatalogen BlogRankers.com Jesussajten.se Clicky Web Analytics 1000lankar.com - gratis länkkatalog Blogg listad på Bloggtoppen.se Filosofi/Religion Religion